Dag 65 - MÅL!!

Dag 65: Moskanjávri - Treriksröset - Gappohytta 26 km + 13 km

28e augusti

Treriksröset.

Mål!!! 1370 kilometer sen Grövelsjön har jag vandrat och vilken resa det har varit! Det är svårt att få ihop tankarna om allt ännu, men jag kan ju börja med att skriva om dagen i alla fall.

När jag gick upp i gryningen var det plötsligt helt vindstilla, knappt en bris syntes i gräset. Solen lyste genom glipor i molnen men jag är inte så lättlurad längre. Första biten mot Pältsastugan gick leden slätt och fint, även över krönet av utlöparen från Moskángáisi. Här passerade jag återigen gränsen mot Sverige och kunde äntligen andas bekant luft igen. Pältsan visade sig snart runt hörnet med sin unikt knivskarpa spets.

Moskángáisi i slöja.

Då var det inte långt kvar ner till stugan och väl framme blev det den riktiga frukosten, dvs ost med bröd! Jag tog chansen och luftade fötter, strumpor, sulor och kängor som fortfarande var rätt fuktiga från gårdagen. Stugvärden var på egen tur så det fanns inte så mycket mer att göra där när mackorna var slut. Då gav jag mig upp mot det sista fjället jag skulle korsa innan målgången. Fast jag stannade rätt snart igen i backen och tog lunchen för jag litade inte på det märkliga vädret som kommit in. Det var dis överallt och jag fattade inte om det var fukt som steg från marken eller regn som föll från molnen.

Ost med bröd!

Sista stoppet vid Pältsastugan.

Regnskurarna kom sen fram och tillbaka när jag korsade sista fjället. Jag kände hur vemodet och otåligheten växte inombords, och sista kilometrarna lossnade en kraftig skur som gjorde att jag tappade humöret helt. Ska det va ett sånt ovärdigt slut, att jag måste stå och gömma mig i regnstället på målbilden? tänkte jag. Men när träden skingrade sig och den stod där framför mig, den gula betongklumpen, var det som att vädergudarna hajade och gav mig en paus. Jag lyckades få en lugn stund för mig själv vid röset för att fira och det gjorde jag med… en snickers! Skulle man haft nån champagne att poppa kanske? Här tog jag i alla fall några varv i de tre länderna och tog den obligatoriska bilden som bevis. Sen anlände alla turister från båten från Kilpisjärvi och då var den harmoniska stunden borta. Men jag väntade ut dom och fick en egen stund att vinka av det som jag stretat på mot under alla dessa dagar.

1370 kilometer*

Men dagen var inte slut än. Det går tyvärr inte att teleportera sig hem eller att ringa en helikopter för skjuts, så jag fick helt enkelt börja gå igen. Nu mot Norge och Signaldalen och Hatteng där jag kan ta bussen mot Narvik. Vad är väl en till vandringsdag när man varit ute såhär länge? Då var Gappohytta satt som dagens mål och leden dit var först jättefin längs Goldajavri. Jag tog middag på språng vid Valjihat och sen började leden tyvärr bråka ordentligt. Det blev sjukt stenigt och oändligt många små kullar och stora raviner dök upp i vägen. Här började energin dipp rejält efter den långa dagen och jag fick ta många små pauser för att orka. Framme vid stugorna fick jag en säng i Nya Gappohytta och pustade ut med en kopp te i sällskap med två österrikare. Kvällen blev sen, jämfört med mina standards men jag kunde stolt lägga mig i bädden och somna till vindens sus i kaminen.

Gappohytta.

Men vad säger man om vandringen? Det har varit en helt unik upplevelse, med lika många toppar som dalar. Fjällen, sjöarna, skogarna, myrarna, jåkkarna, stugorna, allt spelar in i det stora sammanhanget! Och att det är en annars så otillgänglig miljö man går i gör det också väldigt speciellt. Sen tycker jag verkligen att mötena med olika människor längs vägen är det som sätter guldkant på allt. Alla har ett så vänligt bemötande och är så omtänksamma och generösa, något man helst alltid skulle vilja uppleva även nedanför fjällen. Så jag säger tack till alla som varit med och förgyllt den här resan! Det blir nog inte den sista jag gör, men först måste jag nog hem och vila ett tag innan planeringen för nästa kan ta fart. Imorgon går jag sista biten ner mot bilvägen och stannar sen nere i Hatteng en sista natt innan jag tar buss och tåg ner tillbaka mot Stockholm. Men vad kul att du har viljat följa den här tokigt långa vandringen här på bloggen! Jag hoppas att det har varit spännande och kanske även inspirerande!! Så om du själv är sugen på att packa ryggan och dra ut på vidderna säger jag som norrmännen: god tur!!

Fjällfararnas Gröna Band ✅