Dag 45-47

Dag 45: Vilodag i Vuoggatjålme 0 km

8e augusti

Dagens tuffa distans.

Det var ju inte så länge sen senaste vilodagen i Hemavan men den var väldigt efterlängtad. Etapperna hade varit långa hit och tuffare och både jag och utrustningen behövde ses efter en vända innan jag fortsätter norrut. Det viktigaste var ju förstås maten och här blev det bara att äta äta äta. Jag lyckades få i mig äggröra och gröt som frukost, hela 3 st portioner frystorkad som lunch, chipsen och dippen såklart, middag på restaurangen med älgköttbullar och barnpannkakor till efterrätt som var så goda så jag nästan började skratta. När dagen var slut räknade jag ihop till över 5000 kcal totalt! 

Annars har jag hämtat ut depålådan, tvättat och kollat ikapp på House of the Dragon. Jag lyckades hålla mig under 3000 steg vilket gjorde mig riktigt nöjd. Det har också planerats rutter framåt och jag har kollat in en alternativ väg över kalfjället istället för all skog i Seldutvagge som verkar roligare, om vädret och sikten tillåter det imorgon. Det ska dra in nåt sämre väder framöver så vi får se hur nästa del mot Ritsem utspelar sig. Jonas hänger iallafall med och gör sällskap efter mina etapper så vi är ändå två att genomlida vad som kan komma!

Ny depå!

Energibomben.

Tack Vuogga!

Dag 46: Vuoggatjålme - Ikesjaure 34 km

9e augusti

Vy tillbaka mot Vuogga och Vindelfjällen.

Väderprognoser är rena rama vidskepelsen! De förutspådda regnen verkade oerhört långt borta när jag på morgonen drog upp rullgardinen och solen smekte de fjällbitna kinderna. Så de två männen i sina bästa åldrar var uppe innan tuppen och fixade frukost, packade och städade. Jag avnjöt de sista av hjortronen till gröten som jag plockade tidigare vid Vindelkroken! Vilodagen hade gjort sitt, och gjort det bra. Energin var på topp när vi kl 8:30 kom iväg från Vuoggatjålme och vi styrde mot Tjidtják och rastskyddet där.

Två pigga och fräscha!

Backen upp var tung, speciellt med all denna nya mat från depålådan. Ändå var vi snabbt uppe och fick sen följa en stig upp till kalfjället, innan vi vek av för att gå oledat resten av dagen. Det var jättefint i början och utsikten var suverän, men snart blev underlaget mer och mer utav sten tills det bara var rasmassor och stenbumlingar vi gick över. Det blev rejält utmanande och utmattande för fötterna och benen! Vi tog lunch i lä mot en kulle och jag drog till med två stycken Real Turmat, som jag lyckades trycka i mig snabbare än vad Jonas åt en. Sen fortsatte träningspasset i balansgång och vi blev ordentligt slitna, men någonstans att stanna fanns det inte bland stenskravlet. Vi satte upp rastskyddet vid Ikesjaure som mål, också för att ge oss en kortare distans att ta dagen efter, och kämpade vidare. 

Junkerdal till vänster och Årjep Sávllo till höger.

Middagen blev en oas i stenöknen med perfekt ryggstöd mot ett block vid sjön Tjåresjávrre. Här var min första plan att tälta men när vi väl kommit hit var det uppenbart omöjligt. De sista kilometrarna ner mot Ikesjaure var sammanbitna och knäna var inte så glada heller. I rastskyddet låg det redan till vår förvåning en gubbe så vi fick gå direkt och sätta upp tälten utan paus inomhus. Nu var klockan så sent som 22.00, senaste uppsättning av tält hitills, men vi unnade oss lite mer käk innan läggdags. Jag tog middag nr 2, dagens fjärde Real, och Jonas tog lite frystorkad efterrätt. Imorgon ska vi genom det mäktiga passet vid Årjep Sávllo, också oledat. Det blir mycket uppåt och neråt och så hamnar vi in i Norge! Dejligt! 

Solglimt vid middagen!

Tältplats mitt framför Årjep Sávllo.

Dag 47: Ikesjaure - Gårojavras (Norge) 21 km

10e augusti

Ikesjaures rastskydd.

Den långa dagen och sena kvällen dagen innan gjorde det svårt att vakna med hurtigt humör i tältet. Jag och Jonas hade uttalat att det inte skulle behöva stressas, men då frukost bara blev en enkel ölkorv var vi ändå redo vid 8:30 som dagen innan. Vädret hade skiftat. Nu låg molnen smetade över fjällen förutom en glipa som gav vår dal ett gyllene ljus och en oavbruten regnbåge låg krökt över Ikesjaure. Dagens stora bragd skulle vara att ta sig igenom passet vid Årjep Sávvlo mellan Ikesjaure och Mávasjaure, en stigning på 500 meter och sen backe nedåt lika mycket. Juste, oledat är det också!

Vägen upp var öppen och lätt att ta, och vi fick påminna oss själva att inte ta i för mycket. Tanken var att ta en kortare dagdistans pga alla höjdmetrar men benen var vana att trycka på som förut. Desto längre upp vi kom, desto mer tog däremot vinden i. Den låg lägligt i ryggen och hjälpte oss i rätt riktning och när vi nådde toppen av passet var det svårt att ta några steg som inte följde dess håll. Molnen låg tyvärr som ett lock strax ovanför våra huvuden och chansen att se högsta toppen på nära håll var förlorad. Känslan var ändå mäktig, att stå där fåtal andra har.

Påväg upp!

Det gråa locket.

Vägen ner blev sen en annan grej. Det var väldigt blandat med stenras, klippväggar och mjuka fina gräsmattor och ofta brantare än en trappa. Knäna tog en del stryk här och även moralen. Att gå oledat är ofta häftigt men oj vad det tar på krafterna. Lunchpausen togs i lä mot en vägg, med lagom lite mysfaktor. Tur nog hade vi däremot med tiden, för så fort vi var färdigätna bröt det omtalade regnet till slut ut!

Snart skulle vi också ta och korsa den norska gränsen, för tredje gången (typ?) för min del! Där skulle vi lyckas passera vad som enligt kartan såg ut som ett snällt runt fjäll, men som skulle visa sig vara ack så förrädiskt. Varenda backe man tog förlorade man ner direkt bland alla kullar som lurade, med videsnåren slingrande runt omkring. Det går en led från Mávasjaures västra spets som var riktlinjen, men det kändes som att vi aldrig skulle komma fram!

När jag och Jonas nästan gett upp hoppet såg vi till slut en ledmarkering! Här var tanken enligt planering att dagen skulle ta slut, men det konstant ihållande regnet och den ogästvänliga terrängen gjorde att vi gärna tog oss till en finare plats. Därför traskade vi vidare genom Karmanjaka, tog en kort paus under en uthängande klippvägg, och nådde Gårojavras. Här var krafterna uttömda och vi hittade en någorlunda torr plats, vilket var svårt efter det kraftig ihållande regnet. Jag tvingade mig själv till ett bad och så kröp vi båda in i var sitt tält. Här inne blev det frystorkad middag med förstärkning av choklad och ölkorv. Som tidsfördriv denna ”långa” kväll lästes boken under den konstant smattrande tältduken.

Hej och hå.