Dag 64

Dag 64: Skaktardalen - Moskánjávri 33 km

27e augusti

Fin men inte lugn morgon.

Hård blåst gick hela natten på fjället och slutade inte bara för att jag vaknade. Någon mysmorgon i tältet blev det inte, men det har det väl inte varit på länge. Därför var jag iväg sjukt tidigt, redan 6:30 puttades jag fram av vindbyarna. Stora gapande hål av blått släppte igenom morgonsolen, men tyvärr föll den alltid i fel dal.

Jag stressade inte fram men var ändå vid Dærtahytta lagom för en sen frukost och där inne fanns det enda jag behövde. Osthyvel är alldeles för tungt i en vandringsryggsäck och tur då att man kan smita in i en stuga ibland! Jag hälsade på några andra men stannade inte länge. Härifrån bestämde jag mig för att följa en alternativ väg österut genom Dærtavágge och gå oledat mot Rostojávri, något jag fått tips om tidigare. Det var lätt att följa renstigarna genom dalen och jag slapp undan alla höjdmetrar man annars tar förbi Rostahytta. Tyvärr började regnskurarna dra förbi men med vinden i ryggen märktes det knappt.

Frukost i Dærtahytta!

Dags för en tvätt?

Jag tog lunch precis vid spetsen av Malla mot sjön till och nu sken faktiskt solen fint genom disen och gav liv till många regnbågar. Nu svängde jag upp rakt norrut och hittade snabbt en väl upptrampad stig längs vattnet. Strax var jag tvungen att korsa Rostaelva och mindes inte om det var södra eller norra vadet man skulle ta. Jag gjorde därför det enkla och tog det närmsta, det södra. Här mötte mina kängor för första gången sin överman när jag lite för girigt valde en för djup passage. Vatten fick hällas ut och både sulor och strumpor vridas ur. Men nu när det är näst sista dagen tänkte jag ”äh skitsamma” så jag traskade vidare med svampigt blöta fötter.

Lunch vid Rostojávri.

Stigen vidare var lika lätt att följa och jag kom snabbt närmare Moskanjávri, lite väl snabbt kanske. Klockan var ”bara” 17 när jag valde en av de få tältplatserna som var i lä. Jag kröp snabbt in i kojan och kurade resten av kvällen där. Den sista portionen frystorkat åt jag till middag!! Lite vemodigt men fy så skönt. Nu längtar jag sjukt mycket till riktigt lagad mat utan begränsningar där hemma! Jag tänker att jag nog går i mål redan imorgon kväll. Det känns overkligt.

Vy tillbaka mot Stor-Rostahytta.