Dag 62-63

Dag 62: Altevasshytta - Vuomahytta 30 km

25e augusti

Gryning över Altevatnet.

För ovanlighetens skull gick morgonen snabbt, fast jag sov inne i stuga. Kanske var det NPL-aren som var ännu tidigare än jag som motiverade mig att komma igång. De här stugorna är ju annars perfekta att ta en mysig och lugn frukost i, men jag har inte så mycket att göra den mysig med så det är väl bara att börja gå. Himlen var fantastiskt vacker när solen kom upp över fjällen men det höll sig tyvärr bara fram till kl 8. Då kom det som ett draperi och stängde igen det fria blåa. Leden följde Altevatnet bort mot Gaskashytta och den var lagom platt och en bra start på dagen.

Himlen stänger sig ännu en gång.

Vid kl 10 var jag framme där och då bestämde jag mig för att ta en tidig första lunch på den fina verandan. Det gav energi att klara de kommande höjdmetrarna och det regn som skulle komma. Sen gick jag vidare mot kalfjället igen med en stigning på över 600 höjdmeter framför mig. Men backen var mjuk och gick mycket lättare än väntat, kanske tack vare mina korta men regelbundna pauser! Regnet kom såklart som det skulle, men blev aldrig särskilt farligt, knappt något att klaga på alls. Jag drog alltså inte ens på regnbyxorna!

Över den högsta delen fick man passera ett riktigt stenigt parti som tog mycket fokus nu när stenarna var så blöta och hala. Sen öppnade sig en häftig vy ner genom dalen jag skulle följa mot Vuomahytta, dagens mål. Här blev leden skön igen och sluttade lagom nerför hela vägen. Lite blåbär ryckte jag till mig här och där och det var inte svårt, så mycket som det växter här. När jag slutligen skymtade stugorna längtade benen fram och det var en fin belöning som väntade.

Vacker dal ner mot Vuomahytta.

Den nya hyttan!

En av hyttorna här är nästan helt nybyggd och har ett otroligt allrum/kök med stora fönster mot sjön. Sofforna var härligt mjuka och rymliga, perfekta att få lägga upp de trötta benen i. Ett gäng renar gick och betade mellan husen på ett så obekymrat sätt som jag aldrig sett förut och jag hade första parkettraden mot den idylliska bilden. Tre andra vandrare hängde också här inne, däribland NPL-aren igen. Jag åt en andra lunch när jag kom fram och satt sen och väntade på att få äta en middag också. Den sista chokladkakan tog också visst slut, alldeles för fort enligt mig. Nu väntar ingen påfyllning så jag får väl smaska upp det andra som finns kvar av maten. Då lär det istället bli korv till efterrätt de sista kvällarna..

Utsikt mot Vuomajávri.

Dag 63: Vuomahytta - Skaktardalen 32 km

26e augusti

Idyllen va?

En ofattbar vacker morgon går jag upp till i Vuomahytta. Jag tar en ostmacka med mer ost än macka på och njuter av panoramafönstrerna i soffgruppen. STF hade verkligen kunnat lära sig nåt om fjällstugor utav norrmännen. Alla i huset var morgonpigga och ivriga att komma iväg, så snart stack jag ut i den underbara solen. Leden har verkligen varit varierad idag, och den började med att falla ner från kalfjället till den glesa fjällbjörkskogen.

Här i Anjavassdalen var hösten inte längre en fråga. Svaret stod tydligt i de gulnande björklöven och de redan kalnande kvistarna. Stigen gick ledigt böljande mellan älven och rasbranten och med solens hjälp lyste dalen upp sådär som jag väntat på att det ska göra mot höstkanten. Älven smalnade i många häftiga forsar och jag tog lunchpaus med utsikt mot en av de. Jag fick korsa två lika otrygga broar som alltid i Norge innan jag kom till svängen upp mot Dividalshytta. Kontrasten på deras kvalitet jämfört med hyttorna är ju skrattretande.

Höst i fjällskogen!

Lunch med vy mot Dividalen.

Nere i Övre Dividalen ändrade plötsligt miljön karaktär helt och björkarna byttes mot ordentliga tallar. Barrskogen påminde mig mer om den runt Rogen eller till och med de hemma i Stockholm. Sen var det en rejäl uppförsbacke till Dividalshytta som tog fram flåset även hos de bästa. Jag stannade till för en andra lunch och lät mobilen ladda inne i stugan. Här var jag inte ensam. Jag måste erkänna att jag trodde det skulle vara mycket mer folktomt på den här sträckan än vad det varit. Nordkalottleden, Norge På Langs och E1 verkar vara rätt populära, men ändå precis sådär lagom. Trängas behöver man inte direkt göra.

Dividalshytta.

Härifrån ville jag ta mig ungefär halvvägs mot Dærtahytta för kvällens tältplats och då började det förstås med fortsättningen av uppförsbacken. Väl uppe var det en fantastisk vy åt alla håll där vida dalar bredde ut sig långt. In genom passet vid Jerta och sen ner igen mot Skaktarelva. Nere vid vadet tog jag en frystorkad till tidig middag för att kunna fortsätta en bit till. Där fick jag sitta ihopvikt med regnkläder genom skurarna som drog förbi, en helt okej sittning alltså

Vadet var sen lätt och så rundade jag Stuora Nanna och där satte jag punkt på vandringen för dagen. Lite daim, snickers och korv till dessert och så fanns inte mycket mer att göra än att somna tidigt.

Skaktarelva.