Dag 60-61

Dag 60: Abisko - lite efter Lappjordhytta 25 km

23 augusti

Mat är gott men ack så tungt.

Den sista etappen startades med inget mindre än rågmacka med ost! Sen så packades all ny mat och tältet revs. När jag gick förbi turiststationen passade jag på att väga väskan och 17 fina kilon skulle jag bära iväg på. Sen bar det iväg längs med Rallarvägen. Det är leden som går på den gamla transportvägen som användes under byggnationen av järnvägen här. Norrbottens inland började i slutet av 1800-talet ge järnmalm och tågtransporten till hamnarna i Luleå och Narvik var då en viktig del av maskineriet. Det finns mycket historia att ta del av när man går genom de gamla samhällena som uppstod längs bygget, som till exempel rallarkyrkogården i Tornehamn.

”Till minnet av dem som stannade häruppe”

Överblommade rallarrosor längs Rallarvägen. 

Jag fick en varm augustisol över mig när jag gick längs Torneträsk och leden var också lättgådd. De oändligt långa malmtågen gick regelbundet fram och tillbaka mot Narvik och tutade högt inför varje korsning. I backen nedanför deras tunga lass, strax efter Björkliden, tog jag lunchen och åt upp den minst goda frystorkade först. När jag sen kom fram till och korsade E10 ändrade leden direkt karaktär. Härifrån gick den över de låga kullarna men riktigt branta backar lurade lömskt i björkskogen och gav tuffa utmaningar. Nu med full rygga kändes det förstås extra jobbigt.

Jag tog en paus vid Pålnostugan innan jag kom fram till riksröset och gränsen mot Norge. Där mötte jag dagens första vandrare, två svenskar som lustigt nog jobbade på Lantmäteriet men som nu var ute på lite oledade turer. De lät sugna på att själva få göra Gröna Bandet någon gång framtiden, nåt man alltid är glad att höra!

Pålnostugan.

Pålnoröset.

Som på beställning så kom då regnet, precis när jag passerat landsgränsen. Också leden gick enligt norrmännens alla regler rakt upp för den värsta backen. Skoningslöst. Några hundra meter upp låg sen Lappjordhytta och där gick jag in i skydd för att åtminstone få äta middagen torr och varm. Jag träffade två som gått Nordkalottleden från Kautokeino och så dök en till upp som går Norge På Langs. Trots god mat och koselig stuga ville jag ta några kilometer till för att tälta. Backen fortsatte alltså likadant som innan och så hittade jag en liten sänka i lä. Kvällen brann till i en sekund över Abisko och utsikten blev fin ut över Torneträsk. Sedan slocknade det i grått och jag slocknade strax efter i sovsäcken.

Lappjordhytta.

Det går flammor över Abisko.

Dag 61: lite efter Lappjordhytta - Altevasshytta 25 km

24e augusti

Norskt väder.

Så kom lördagen med sitt oväder. Det hade envist legat där i prognosen och inte varit sådär tvetydig som det annars är. Men distanserna är planerade, målet är i sikte och tåget är bokat. Så det var bara att stiga upp och ta regnet i hornen. Ölkorv till frukost och så var jag iväg vid 8. Uppförsbacken fortsatte precis som kvällen innan och jag gick i stark motvind. Ändå märker jag hur sjukt bra upptränad konditionen är för efter några lugna andetag är pulsen tillbaka ner igen!

Regn innebär ju rätt ofta också moln och idag gick jag rakt in i de och såg under första biten inte mycket mer än den våta filten. Leden gick sen vidare genom en högfjällsdal och jag kom ner igen under locket. Den ordentliga backen var avklarad och nu väntade mest en lång nerförsbacke mot Altevatnet vilket passade mig perfekt. Jag fick göra några enklare vad över de steniga jåkkarna som rinner åt alla håll men vid det här laget känns det lika jobbigt som att gå på den fasta leden. Fast den här leden var snällare än vanligt och det gick snabbt fram över fjällheden.

Tillbaka under locket.

Klockan närmade sig lunch men jag såg på kartan hur jag kunde dröja den lite och ta mig hela vägen till Altevasshyttan som stopp. Sista biten ner gick jag på grusväg kopplad till arbetet med dammen här, och dammen själv var ett imponerande bygge. Så många enorma stenblock staplade på varandra och det känns omöjligt hur de kunde kommit dit. 

Den norska hyttan låg bara upp i backen på andra sidan och där satt två till som håller på att gå Nordkalottleden. Precis lagom efter att jag ätit upp kom det riktiga ovädret fram där tanken på att gå ut igen kändes motbjudande. Planen var egentligen att ta 6 km till och närma mig nästa hytta, efter att ha väntat ut det värsta regnet och blåsten. Men när NPL-aren från igår dök upp helt biten och inget stopp såg ut att komma blev det mer och mer lockande att stanna för natten. Sagt och gjort. Två till tyskar dök upp och satt och tryckte vid kaminen för att torka, och så var det fullt hus.

Altevasshytta.

Middag, mindfulness och Marabou fick kvällen att gå medan jag satt och försökte tolka alla samtal på tyska som höll tystnaden borta. Stugan är i fint skick och jag var riktigt glad att få sitta varm och torr i en soffa istället för att kämpa ute i tältet nånstans där ute. Stearinljusen släcktes och dag 61 tog slut.

Första riktigt mörka kvällen.