Dag 54-55

Dag 54: Ritsem - Sitasjaure 20 km bara grusväg

17e augusti

Áhkká från rummet.

Under natten vaknade jag med feberkänningar och det snurrade oroligt i skallen. Men jag fick i mig en ipren och somnade lugnt om. På morgonen tog jag det lugnt och kände mig mer normal igen, så jag bestämde mig att ändå dra ut. Från Ritsem norrut finns ingen vandringsled utan det är en grusväg som leder upp till nästa stuga. Jag vet vad jag känner för att gå långt på väg, men här hade jag faktiskt inget val.

Ändlös grusväg.

Inte mycket hände längs vägen. Vädret var heltäckande mulet och några duggregn svepte förbi då och då. Det var iallafall en av de vackrare vyerna man kan få från en grusväg, som den slingrade sig över kalfjället. Det fanns inte direkt inga trevliga platser att slå sig ner för paus här. Då blev det istället bara att slå sig ner i vägkanten för att få vila fötter och höfter.

Färdig kände jag mig när jag äntligen nådde Sitasjaure och STF-stugan. Min tidigare plan var egentligen att ta mig halvvägs mot Hukejaure, men stugvärden här var så trevlig och tydligen ska det va ont om bra tältplatser längre fram. Efter min tidiga middag ramlade det in först en ensamvandrare och sen några frivilliga dugnadsarbetare som ska upp och renovera en kåta vid Hukejaure. Det väcktes liv i den utkylda stugan och jag hade sysselsättning i att prata med de andra. De bjöd också på både mat och morotskaka, fantastiskt trevligt!! Kvällen sprack upp och blev riktigt fin och gav smak på morgondagens väder! Jag hoppas på att då vara lite piggare igen och kunna ta en lite längre distans.

Sitasjaurestugorna.

Fin kväll över sjön.

Dag 55: Sitasjaure - strax efter Hukejaure 23 km

18e augusti

Varmt i soldisen.

Med mer energi kom jag den här morgonen upp tidigare ur sovsäcken och åt gröten (ja jag måste tyvärr stå ut resten av vandringen) i sällskap med de andra gästerna. Dugnadsarbetarna skulle också till Hukejaure för sitt uppdrag men jag var lite tidigare iväg och hälsade hejdå så länge. Stugvärden i Sitasjaurestugan, Stefan, var så trevlig och rolig att prata med och jag fastnade ett tag en sista gång vid hans dörr innan jag kom ut på leden.

Till en början följde jag fyrhjulingsspår och anslöt snart igen till sommarleden. Härifrån var det fixad spång för fyrhjulingarna som räckte mer än nog för en ensam vandrare, och fort går det ju dessutom på brädorna. Jag passerade sommarbron vid Áinnajohka och samevistet där intill. Sen bröt sig leden loss från de uppkörda vägarna och fortsatte längs det mjuka, öppna och böjande fjället. Det var fint väder igen och solen värmde genom de disiga molnen. Eftersom det var skönt att gå så valde jag att pusha fram lunchen till att jag var framme i Hukejaure, för där ville jag hälsa lite extra på stugvärdarna Jonas och Helena. De har nämligen gått Gröna Bandet själva förut och jag köpte dessutom min Garmin nödsändare av dom!

Breda steg här!

Tyvärr var de iväg på egen dagstur för att fiska när jag lastade av ryggan vid dörren. Ingen tid hade de satt för att vara tillbaka heller så jag tänkte att jag väl kunde sitta och vila en extra stund. Efter lunchen träffade jag två trevliga äldre damer som hade hunnit med nästan alla dalar i det här området på olika vandringar. De blev ett bra sällskap i väntan på stugvärdsparet som fortfarande dröjde. Närmare kl 18 dök de äntligen upp, med massa fin nyfångad röding som lades i röken. Och den som väntar på något gott.. De var otroligt härliga och roliga att prata med och var inte snåla med att vilja skämma bort mig med allt de kunde erbjuda. Jag fick äntligen sätta tänderna i en macka med färska grönsaker på, smaka på rödingen och till och med ett glas bubbel fick jag i handen innan jag sent klev ut genom dörren igen! Det har blivit många fina möten längs den här vandringen, men då också lika många avsked.

Nämen!

Ingen vacker plating men otrolig smak!

Klockan var nästan 20:30 när jag skulle gå vidare för att ta några kilometrar till innan dagen var slut. Kroppen var utvilad men det hade börjar värka lite i ena fotleden. Det var också lovat att det skulle dra in ett regn under natten, så när jag började känna de första dropparna gav jag in för natten och slog upp tältet på första bästa plats. Jag kan säga att det inte dröjde länge innan jag somnade.

En sista blick mot Hukejaure.