Dag 43-44

Dag 43: Laisstugan - Ruonekgårttje lite innan Vuoggatjålme 27 km

6e augusti

En sån morgon!

Stel som aldrig förr vaknade jag i Laisstugan. Träbänken var nog inte bästa sovplatsen egentligen men det var mysigt att va inne i stugan. Det blev gröt med hjortronen jag plockade tidigare vid Vindelkroken och fy vad gott det är alltså! Sen hade jag sån fin tur att det fanns snabbkaffe kvarlämnat på de välfyllda hyllorna så jag fick mig faktiskt en kopp till frukosten. Det blev en riktig kanonstart på dagen!

Kl 06:11 i Laisstugan.

Idag var jag tillbaka på markerad led, något som märktes mest av de rödmålade stenarna man skymtade ibland. Leden i sig var det inte många som trampat upp. Vädret var omöjligt nog ännu bättre än dagen innan och när jag kommit ur björkskogen valde jag att gå utan tröja, helt barbröstad! Första och sista gången som den delen av kroppen får sol på sig för i år. Strax mötte jag bara för det en annan vandrare, men det var Terése Riddersand, en gröna bandare påväg söderut, så förståelsen var nog okej kring klädläget. Det var som vanligt svårt att slita sig från alla tips om vilka höjdmetrar man ska hålla, var man ska korsa vattnen och lägliga tältplatser. Ändå fortsatte vi snart åt var sitt håll, mitt brant uppför mot Gåbrek och Tjåggŋåris.

Vid jåkken där uppe satte jag mig för lunch på den knöliga marken och njöt av den fina dalen. Jag var lite snabbare med pausen denna dag och vadade snart över vattnet istället för att gå en konstig krok till en sommarbro. Lite till uppför var det, men där uppe på krönet hade jag en sanslös utsikt. Jag såg bort mot massivet vid Ikesjaure jag ska passera igenom, och till och med ändå till Sulitelma längst norrut, som ligger nästan 8 mil bort fågelvägen. Jag andades in den friska fjälluften en sista gång innan det bar iväg ner bland snåren och björkskogen igen. Här blev det svårt att se leden och den var rätt risigt underhållen. Vid Ruonekjåhkå passerade jag tveksamt över en svajig hängbro rakt över det aggressivt forsande vattnet och sen var jag vid rastskyddet. Tog en lååång paus där med snabbkaffe som ännu en gång fanns kvarlämnat!

Riktiga sommarmoln.

Svajig bro över Ruonekjåhkå.

Här hoppades jag kunna hitta en schysst tältplats längs jåkken men det var så snårigt och igenväxt så det inte var klokt! Benen revs sönder och jag fick stundtals klämma mig genom sly av björkar. Till slut ramlade jag ner till sjön Säddvajávrre och klämde in tältet vid klipporna. Där fick jag till middagen ändå en fin vy mot både forsen Ruonekgåttje och maffiga fjället Tjidtják! Jag tog ikapp lite efter 6 dagars radioskugga och somnade sen till stabilt white noise från forsen.

Vacker kväll som dag!

Dag 44: Ruonekgåttje - Vuoggatjålme 11 km

7e augusti

Snart vila!

Nu var det bara resten kvar till vilodagen i Vuoggatjålme! Där har jag hyrt stuga och ska bara slappa galet. Men först måste som sista kilometrarna dit tuggas. Jag drog mig en stund i tältet och var inte på humör att koka nån gröt, så frukost fick bli nån näve nötter och vatten. Tjoho!

Längs med sjön var det fortsatt knögligt och inte särskilt lätt att hålla uppe tempot framåt. Morgonen var ändå vacker och himlen var babyblå. Stigen var tom sånär på en ren jag ertappade med att dricka vid vattenbrynet, som förnärmad hoppade upp i skogen. Snart var jag framme vid landsvägen och följde den ner till Camp Polcirkeln och livsbutiken där, något jag sett fram emot ett bra tag. Första vändan in dit blev det glass och festis, som åts med välbehag på bänken utanför. Sen var det dags för nästa vända och då blev det chips och dipp, och så allt godis och snacks för kommande etapp mot Ritsem. Proteinbars, snickers, twix och marabou. Mmm… Fast jag börjar nästan tröttna på all choklad som jag jämt trycker i mig :/

Upp mot Vuoggatjålme var det sen en rätt slitig asfaltsväg som borde varit mycket kortare. Där checkade jag in och åt lunch på parkbänken utanför. Tyvärr var det precis bredvid landningsplatsen för helikoptrarna, som användes flitigt, så jag fick hålla hårt i sakerna och sen fly bort till en lugnare grillplats. Att sen få duscha gjorde riktigt gott, såhär 6 dagar efter Hemavan. Tur nog hade jag ingen i sällskap som kunde klagat..

Vuoggatjålme!

Min enkla boning :)

Under eftermiddagen blev det ett febrilt bloggande eftersom jag legat så långt efter med inläggen. Ajaj. Plötsligt var det dags för middag och där tog jag en älgfärsburgare med en fantastiskt gott glas rödvin till, något man får vidröra sällan här ute i vildmarken. Lite kaffe och glass på det och sen rullade ingen mindre än Jonas in genom dörren. Han hann med att få en burgare han med och så var vi återigen vid samma bord. Jag som hade tre extra platser i stugan bjöd in honom dit, så nu slapp jag sitta med min ensamhet! På kvällen var jag lika mätt som vanligt och ingen chirre och dirre orkade jag äta då. Tråkigt :(

Vuoggaburgare och rödvin!