Dag 37-38

Dag 37: Säjnesjaevrie - Hemavan 14 km

31a juli

Kl 06:51.

Alarmet ringde 06:00 som alltid och jag var genast pigg. Efter att ha ryckt liv i farsan blev sakerna snabbt packade, och så åt vi frukost vid vår eldplats i den disiga morgonsolen. Det var något kyligare än dagen innan men fortfarande lovande! Alla var vi sugna på att komma till Hemavan till lunchtid så vi makade oss iväg utan krångel längs leden.  Vi tog oss över sista kala fläcken fjäll innan vi drog ner i den frodigare björkskogen och slingrade oss runt några fiskesjöar. Vid första sjön råkade vi på ett äldre par som gärna pratade på om vandring och egentorkad mat, fast vi stod nog mest och tänkte på den restauranggjorda maten nere i byn just då. Ordet kebab hade flugit upp i luften tidigare men med hög protest från Jonas! Han ville slippa bli alltför frestad i tanken dessa skälvande kilometrar!

Sockervadd nere i dalen.

Desto närmare vi kom Hemavan, desto mer folk mötte vi likaså. Några fiskare, några entusiastiska tyska turister och sist några som bara hade med sig en kasse takeaway-mat. Där snackar vi lättviktstänk! Vi hade det iallafall ledigt framåt med en lång nedförsbacke till flygfältet i centrum, och då var tanken på kebaben inte lika plågande, Fjäll’s Kitchen var ju det första vi nådde när vi kom till Blå Vägen! Där åt jag en av mina bästa kebabtallrikar någonsin som hade en enorm hög med fet vitlökssås. Helt perfekt!

Akta huet!

Finns. Inget. Bedre.

Vi checkade sen in på Hemavans Fjällstation, där vi tvättade kläder, bastade och fick vår första kopp kaffe sen Klimpfjäll, alltså en hel vecka sen! Nästa viktiga sak på listan var middag på O’Learys där pappsen gärna ville dricka bärs och kolla OS. Jonas hängde förstås med. Regnet hade passande dragit in så vi fick gå i regnställ ner till restaurangen, men det blev en mysfaktor att sitta inne och se på ovädret. Nachos, burgare och pommes beställdes in och jag åt som vanligt upp allt som Johan inte själv orkade. Sarah Sjöström lyckades dessutom ta hem guldet i simningen på storbildsskärmarna, precis innan vi galet mätta skulle rulla hemåt! Själva har ju jag och Jonas nu tagit halva guldet av vår egna kamp! Halvvägs mot Treriksröset och vi kör på med starkare ben än någonsin. Men lite vila i Hemavan sitter däremot inte så dumt när man ändå är här!

Skål!!

Dag 38: Vilodag i Hemavan 0 km

1a augusti

Hemavans Fjällstation.

Vilodag! Inte för att jag egentligen varit särskilt sliten de senaste dagarna men det har ändå varit riktigt skönt att få chilla här i Hemavan en hel dag. Som ni vet vid det här laget är det att maxa matintaget som gäller, och frukost på fjällstationen var bara början. I dörren påväg ut därifrån mötte vi gröna bandaren Ludwig och så Ulf igen, men vi fick snart ursäkta oss för att lyckas komma iväg och få något gjort under dagen. Jag, pappa Johan och Jonas drog mot ICA för påfyllning av snacks och annat gott, också läderfett till kängorna som nog inte är lika gott. Pappsen skulle fara hemåt med flyget under eftermiddagen men först var vi hembjudna till Ulf för våffellunch, så vi tre fick gå den lite för långa vägen upp till hans hus. Och vi som skulle ha vilodag idag, ändå har jag landat på över 10 000 steg…

Ny mat som ska tryckas ner!

Hälften! (typ)

Hos Ulf var det en riktigt trevlig stund alla nyfunna vänner emellan, och våffeljärnet fick jobba hårt. Jag räknade inte ordentligt men minst tio stycken blev det med massor av sylt och grädde. Det borde stilla suget några dagar iallafall! Med några extra pålagda kilon ramlade vi sen ner tillbaka till fjällstationen där jag vinkade av pappsen och sen bara degade ordentligt på rummet. Jag hade fått nys om att det skulle komma in flera andra gröna bandare till byn och snart var middag tillsammans planerad på O’Learys, igen. Hela 8 personer bandare blev vi runt bordet och samtalen var ivriga och intensiva, det fanns ju många erfarenheter att dela med sig av. Burgaren var förstås lika god som dagen innan och jag som knappt hunnit känna någon hunger under dagen var lika proppmätt igen. Jonas och jag tog sen promenaden tillbaka till vårt boende, lite möra och mosiga i huvudet. Han stannar kvar en dag till, medan jag far iväg imorgon mot nästa hälft av vandringen!

Från vänster: Jonas, Albin, Ludwig, Annika, Lotta, Ulf, Björn, Lotta och så Adam!