Dag 33-34

Dag 33: Åtnikstugan - Vapstälven 20 km

27e juli

Västra Vardofjäll.

Klockan ringde kl 6 och vi låg och drog oss en bra stund. Det hade regnat hela natten och skulle fortsätta sen hela dagen också :) Gröt kokades i tältet och vi packade allt inuti skyddet innan vi överlämnade oss till vädrets makt. Vi skulle nu ta den andra vägen mot Skalmodal som går via Västra Vardofjället istället för Östra, och undviker därför Gränssjö och en massa gång på tråkig asfaltsväg! Den gick till en början snårigt genom hög undervegetation i björkskogen upp till två små sjöar. Där hängde mängder med renar som sprang runt vid vattnet, medan vi stod och borstade tänderna. Pappsen hittade stolt, inte konstigt nog, ett renhorn just där för kamerans skull.

Nöjd!

Upp och upp fortsatte vi lite svettigt sen, när vi plötsligt hittade en massa kantareller! En fryspåse fylldes och vi fantiserade om vad de skulle användas till. Så länge nådde vi kalfjället och mötte ännu fler renar, som såg till att hålla sig precis utom räckhåll för bra bilder. Molnen lyckades lyfta lagom mycket så att vi slapp gå rakt upp i dom. Utsikten blev alltså ändå rätt bra där uppifrån!

På vägen ner för fjället började magarna kurra, fast nåt bra skydd fanns inte inom räckhåll. Då fick vi istället läge att testa tältets multifunktion som tarp, där man smidigt kan lossa innertältet och bara sitta under skydd för regn och vind. Där under frästes sen kantarellerna i stora klickar smör och rullades in i var sitt tunnbröd. Otroligt.
Nere i dalen fick vi följa fyrhjulingsspår, men den stora hängbron man ska passera har varit trasig ett bra tag, så där fick vi hitta ett grundare ställe att kliva på stenar för att korsa vattnet. Det gick fint med våra Lundhags-kängor, vattnet kan utan problem gå en bit över anklarna utan att det kommer in ens en droppe. Skönt att slippa krångla och byta till vadarskor!

Lyxlunch!

Mysigt med tarp.

Ännu mer nerför gick det och sen var vi framme vid landsvägen. Det nya tänkta målet var vid Skaalmajaevries östra spets, men där leden börjar gå uppför från vägen fanns ett fin rastplats med några husbilar uppställda. En platt gräsmatta blev snabbt nya valet och efter lite facetime hem stod tältet uppe. Middag och sen lyxig efterrätt i form av manchego som Johan så snällt tagit med upp åt mig! Det stillade mitt omättbara begär efter mat rätt bra, så efter lite extra nötter var jag faktiskt nöjd. Att somna hungrig är inte helt lätt ju.

Skalmo, nästa erövring.

Dag 34: Väpstälven - Arevattnet 19 km

28e juli

Nu kör vi!

Det här dagen har varit ett riktigt gympass för benen! Upp och ner och upp och så ner igen, flera hundra höjdmeter varje håll. Flåset och pulsen har verkligen ställts på prov!

Morgonen vid vår sköna tältplats fortsatte som gårdagen, samma tråkiga väder. Vi blickade upp mot Skalmo och såg hur molnen drog över bergskammen. Upp och in det skulle vi gå, inget vi riktigt längtade efter. Frukosten tog vi då i tältet, som blivit lite trängre nu när det fyllts med det ämnade antalet personer.

Första backen var till Skaalmajaevrie, men sen började den riktiga stigningen mot toppen. Där uppe fick vi knappt ens se något, molnen trycktes upp mot sydsluttningen och dolde allt det vackra omkring oss. Jag repeterar blommor för pappa för att underhålla oss båda och frågar ofta vad alla heter. Fjällnejlika, fjällskära, fjällveronika, fjällgentiana, fjällsyra, alla har otroligt påhittiga namn.

Nån som glömde rökmaskinen på?

När magarna började kurra var vi påväg mot norska riksgränsen, där vi efter fotostunden lagade lunch. Med ryggarna mot riksröset satt vi i varsitt land och åt matvete med korv. Innan vi blev helt nerkylda gav vi oss iväg igen, nu mot dagens egentliga stora hinder. Nu skulle vi korsa rakt över ryggen av Stoere Tjåhke och det var som att köra supersets med squats, utfallssteg och stairmaster. Lång tid tog det för alla pauser som behövdes för att få ner pulsen och få bort mjölksyran. Väl uppe på toppen möttes vi av samma utsikt som vi hade på den tidigare toppen, en grå vägg. De där höjdmetrarna kändes ju väldigt onödiga när det inte fanns någon belöning att få för dom.

Lunchens vindskydd fixad!

Backen ner mot Arevattnet var som tur var mycket snällare och molnen skingrade sig till och med! Där såg vi de som vanligt mycket mäktigare fjällen inåt Norge och kunde nu casha in dagens vyer. När vi rundat sjön och bara var en kilometer från stugan, dök några bekanta ansikten upp!Ingen mindre än Jonas, Ulf och Thöni var det som kommit ikapp oss! När vi sen nådde stugan satt det tre andra gröna bandare där inne, Li med hennes hund och Patrycja och Rafal från Polen, så det blev ett riktigt grönt möte. De skulle precis vidare söderut passande nog, så vi fyra som går norrut fick alla plats i stugans sängar. 

Kvällen blev fin och konstigt nog var det inga mygg som störde varken utanför eller i huset. Det blev en riktigt mysig stund med middag lagad på vedspisen och så chips och gott & blandat till efterrätt! Det var ett kärt återseende med Ulf och Jonas och vi alla hade många erfarenheter att dela med oss av. Trots det blev det tidig sänggång och det dröjde inte länge innan en symfoni av snarkningar fyllde den lilla stugan.

Reunion i Arevattnet!