Dag 7-9

Dag 7: Fältjägarstugan - strax innan Miesehketjahke rastskydd 19 km

1a juli

Predikstolen och Helags.

Efter en varm natt under tak tog jag en halv vilodag, dels på grund av den kortare dagsetappen och dels på grund av det blöta vädret. Prognosen visade 10 grader och regn i drygt en vecka så jag började fundera på om min plan att göra en topptur på Helags verkligen skulle gå att genomföra. När det ströks, ströks också den halva vilodag som toppturen skulle inneburit, så planeringen fick flyttas om. Det passade bäst med en tidig lunch i skydd av stugan innan avfärd; man måste ju inte alltid lida pin!

Planering i Fältjägarn.

Dessvärre upptäcktes en slitning ena kängan som skulle kunna bli ett stort problem om den växte, så för att laga måste ett besök till Lundhags skomakeri i Järpen hinnas med. Och så fick planeringen av dagarna flyttas runt igen. Jag gick ut på leden själv denna gång och då var temperaturen nere på kyliga 9 grader. Men med flåset kom också värmen så till slut fick jag ändå ta av mig jackan! Vem behöver solsemester när det finns värmande motion :)

De böljande fjällhedarna var lättgådda och Helags stod mäktigt över mig. En dramatisk och vacker vy. Har jag sagt att det är vacker i fjällen? Vid Helags fjällstation var jag sen framme redan vid 16 så jag passade på att slappa ordentligt i de uppvärmda husen. Här blev det också trerätters med nötmix till förrätt, chiligryta till huvudrätt och avslutningsvis en kopp varm choklad från serveringen med tutti frutti-godis. Någon socker-skam finns det inte nån tanke på här. Fick träffa på Jessica och Iris här en gång till innan vi önskade varandra fortsatt lycka till på turen! Vem vet, vi kanske stöter på varandra igen längre norrut?

Helags fjällstation.

Klockan var ju inte så sen än så jag bestämde mig för att beta av några kilometer till mot Storlien redan under kvällen. Ute på leden var både energi och humör högre än nånsin förut, trots regn och nordlig motvind! Men efter ca 4 km märkte jag att jag tyvärr gick på fel led norrut från Helags. För att komma rätt fick jag då passa på att öva vad över Handölan, men inte led jag för det. När jag sen kommit till rätt led slog jag upp tältet precis efter gränsen till fina Jämtland! Här var det kallt igen och det hade varit nere på 2 grader morgonen efter på termometern vid Fältjägarstugan. Myggen tyckte tydligen också det var kallt för inte en enda syntes under hela dagen. Jag tycker gärna dom får stanna där dom är.

Hejdå Härjedalen!

Dag 8: strax innan Miesehketjahke rastskydd - Enkälen 26 km

2a juli

Sylarna och Ekorrdörren.

Detta var en dag som mest passerade förbi känns det som. Jag startade lite segt och gick med Helags i ryggen och Sylarna framför mig de sista kilometrarna till rastskyddet vid Miesehketjahke. Där åt jag lunch och satt kvar en stund och utnyttjade mobiltäckningen som verkar finnas över hela Jämtlandsfjällen. När jag sen gått vidare ca 500 meter stötte jag på en grupp på minst 20 pers på väg i motsatt riktning. Det var en rätt udda syn, men jag fick höra senare att de var från scouterna och då kändes det mer rimligt!

Miesehketjahke rastskydd.

Vägen till Sylarna var fin men molnen stod låga och svepte in alla fjäll i en grå slöja. En topptur hade inte varit så skoj i det där. När jag korsade krönet in i Sylarnas massiv var jag verkligen inne i molnen och det var som att bli sprejad med en blomspruta i ansiktet! Vid Sylarnas fjällstation, som öppnar först 15 juli, tog jag paus i säkerhetsrummet. Där kunde jag värmas och vilas och eftersom det dragits elstolpar tvärs över fjället dit kunde jag också ladda powerbanken. Fastän fjällstationen inte var öppen var det mycket folk runt omkring och strax fick jag sällskap av en trevlig kvinna med hund som också gått från Helags. Vi pratade på om våra turer men jag hade ju en tid att passa i Storlien nu så jag behövde fortsätta ett tag till innan jag kunde nöja mig för dagen. 

Glaciärsjö på Sylarna.

Nu vart det längs Jämtlandstriangeln som jag kommit in på och här gick jag faktiskt min första fjällvandring för många år sedan. Nu tyckte jag det snarare var jobbigt med allt folk runt lederna så jag pinnade på. Och fort gick det för hälften av leden består av spänger och andra hälften är upptrampad nog för tio personer i bredd. Det blir definitivt en annan upplevelse här, även om Sylarnas inte ens har öppnat än. Jag rekommenderar starkt att kolla in ”Kampen om fjället” på SVT  som handlar just om förhandlingarna mellan samebyarna och STF om fjälltrakterna i Jämtland. Man får en insikt om båda sidorna och en aning om vad som gått lite snett till.

Jag hade iallafall sikte på rastskyddet vid Enkälen men hade fått höra att det var dåligt med vatten runt det. Så när jag nästan var där stannade jag vid en liten sjö, slog upp tältet, tvättade håren i det iskalla vattnet (ett bad kom inte på tanke när det knappt var 5 grader i luften) och värmde på kantarellrisotton som lätt är den godaste rätten jag fixat med mig. Inför läggdags sattes det på en massa kläder för att inte frysa som natten innan. Det är skönt att det varit så mygg- och knottfritt men jag måste erkänna att jag börjar sakna solen liiite.

Kantarellrisotto med parmigiano!

Dag 9: Enkälen - Storlien 27 km

3e juli

Inte så mycket till utsikt idag :/

Ännu en kall och rå natt var det och när jag gick upp passerade molnen runt mig som en dimma. Jag var inte särskilt sugen på frukost tältet så det blev i rastskyddet en bit bort där jag kunde få den inomhus. Där var det full rörelse med ett större gäng tonårskillar som körde Jämtlandstriangeln. Runt 10 drog jag iväg mot Blåhammaren och knatade på upp för den långsamma och långa stigningen. Jag har insett att jag alltid får upp värmen en massa när det går uppför för kläderna åker av en efter en. 

Blåhammarens fjällstation.

Det kändes som att det gick snabbt för strax satt jag utanför fjällstationen och åt lunch på verandan. Vinden var frånvarande men det var ändå skönt att sitta i ett hörn mot stugan. Innan jag skulle vidare ville jag kika in för och se hur det förändrats nu när serveringen fått stänga ner. Men där inne på soffan låg Jonatan He, som själv planerar gå Gröna Bandet 2025! Han ska däremot förutom för sin egen skull också gå för att samla in pengar till och upplysa kring psykisk ohälsa och bipolaritet. Han visade stor fascination för alla bandare han träffade på och kom med många peppande ord. Till samtalet dracks förstås ett glas STF-saft som det alltid bjuds på. 

Eminenta Jonatan!

Men för att kunna komma till Storlien var det en rätt lång bit kvar så jag fick lämna det fina umgänget och styra min kos mot Sevedholm. Det märktes direkt att jag lämnat triangeln för nu var leden precis lagom bred för en person igen. Nerför fjället vågade sig solen fram och sken i den halvklara himlen. Vid Sevedholm passerade jag Enan över en av de mest välbyggda broar jag nånsin sett på en led.

Inget fuskbygge här inte.

Knappt en fläck!

Sen gick det upp genom björkar på en ännu smalare skogsstig till Rundvalen där stora myrar avlösta varandra. Här hade leden alldeles nyligen fått färska spänger som var så rena att de nästan gjorde ont att se på. Uppe på höjden började jag fundera på middag och visste att det fanns en bra thaivagn i Storlien. Problemet var bara att de stängde kl 19! Osis, tänkte jag, men desto närmare jag kom verkade chansen att hinna större och större. Så jag ökade tempot, tog bara några korta pauser och när jag nått vägen kunde jag räkna på de sista kilometrarna att det borde gå! Med tankarna på en stor wok spurtade jag fram längs E14 och blev farligt förbikörd av norrmännen. När jag äntligen kunde se Coop och thaivagnen framför mig kände jag en otrolig lycka och lättnad. Hon som stod i vagnen var trevlig och bjöd till och med på en dricka, jag måste sett rätt slutkörd ut..

Drömmig gård i Storvallen.

En grym motivation.

Här i Storlien ska första depålådan hämtas upp, men den här kvällen blev det bara lite choklad, olivolja och en ny laddsladd som jag kom ut med från Coop. Jag kommer vara i Storlien fram och tillbaks lite så paketet får hämtas ut senare. Kvällen avslutades med en liten tour av ”centrum” och för att hålla mig nära stationen hittade jag en tältplats på en husbilsparkering vid början av blomsterstigen. Jag hälsade lite svårkommunicerat på ett tyskt pensionärspar som ställt sig bredvid med husbilen och sen kröp jag ner i sovsäcken.

En lite annorlunda tältplats ikväll.