Dag 27-28

Dag 27: Gäddede - Väktarmon 30 km

21a juli

Vägen suger.

En riktigt tråkig dag har det varit. På grund av det otroligt vackra och varma vädret bestämde jag mig för att ta bilvägen till Väktarmon istället för den led som går genom skog och myr. Det hade varit som gjort för bromsar och jag ville inte uppleva dagen vid Sösjön en gång till. Därför gick jag längs den asfalterade landsvägen upp till Rolandstorp och sen grusvägen upp till Väktarmon. Jag ska egentligen inte klaga på vädret, det har varit väldigt fint och det har blåst svalkande vindar hela tiden!

På morgonen tryckte jag i mig de sista fem tunnbröden som frukost och smaskade sen på lite blåbär som jag plockat på väg ner till Gäddede. Jag checkade ut och fick lycko-önskningar av personalen och ett norskt par som bodde grannar på campingen. Sen knatades det på, med poddar och sommarprat i hörlurarna för att kunna få dagen att flyta på någorlunda bättre.

Följer Vildmarksvägen en stund.

Lunchen blev vid Kvinnofolksviken, nere på stranden, och jag hade gärna lagt mig en stund och slumrat om jag inte hade så långt kvar att gå.

Inte mycket hände längs vägen, förutom att jag blev förbikörd av otaliga mängder husbilar som alla antagligen kör den så kallade Vildmarksvägen. Framme i Väktarmon slog jag upp läger vid rastskyddet och tvättade mig lite skvättande i Väktarån. Imorgon hoppas jag på finare vyer och ordentlig vandring igen, det här blev verkligen bara en mellandag.

Vacker gård vid Väktarmon.

Bättre dagar kommer väl..

Dag 28: Väktarmon - Ankarede 25 km

22a juli

Klassisk fjällvy.

Efter natten vid Väktarmon hann jag precis gå upp för att se hur den blåa himlen ersattes med ett grått tak som förstås la sig över det fjäll jag precis skulle börja bestiga. Jag kom iväg rätt tidigt och tog upp för den första backen och in i den fuktiga filten. Kallt var det ändå inte, utan det kylde precis så som jag uppskattar när jag tar backarna!

Äntligen var jag tillbaka på kalfjället efter några dagars uppehåll. Fastän jag inte såg så långt är det alltid en spännande miljö. Jag såg massa fåglar, några jättesöta små ungar, och sen för första gången: lämlar!! Dom stack upp sina huvuden och såg så gulliga ut, alldeles intill leden.

När jag sen pausat i rastskyddet Baelkiesbåårhke kom så solen tillbaka genom en blå lucka som verkade följa precis min lilla sfär. Precis när jag hunnit tänka att jag nog inte kommer stöta på en enda människa under dagen, kommer en tjej i motsatt riktning. Jag frågade först om hon var en gröna bandare, det är ju knappt någon annan som vandrar i de här trakterna, och en nödsändare hade hon som vi brukar ha. Men nej hon var på egen tur mellan Hemavan och Gäddede. Inte den vanligaste sträckan att välja men hon verkade nöjd.

Någonstans ovanför regnbågen.

Nere i dalen vid Sielken tog jag lunch bredvid en bro. Jag kunde inte förstå hur tiden gick så fort för plötsligt hade jag suttit där en timme, och då fick jag ge mig och gå. Sitter man kvar för länge kommer man ju tyvärr aldrig fram, hur skönt det än är vid lunchplatsen! Vid Sielken var det ett stort område med rengärden som jag fick snedda runt, efter att ha snackat med en äldre man på fyrhjuling som precis kört upp dit. Sedan gick det av mot Rödfjället och namnet stämmer verkligen fullt ut. Det är lustigt hur ett fjäll har en helt annan bergart som är så röd, mitt bland alla andra gråa. I tillhörande rastskydd råkade det bli en lite längre vilopaus än tänkt, men när jag klev ut strålade solen ordentligt igen!

Kanske dags för lite skovård?

Strax nedanför mötte jag sen gröna bandaren Lisette som kommer norrifrån och vi utbytte tips och erfarenheter om vägen som man gör. En trevlig stund, men nu blev det mycket pausande så jag fick skjuta fram den beräknade ankomsttiden igen. Härifrån var det bara nerför och det utnyttjade jag och lät gravitationen sätta högre tempo. Med solen som gassade blev det minst sagt svettigt och när jag kom ner till bron vid Ankarede drog jag av alla kläderna direkt och kastade mig i älven. Det sjuka var att det var typ lagom varmt!

Inte sett spänger sen innan Storlien!!

Middagen tog jag där på stranden medan jag torkade, med lite för mycket mygg för att få det lugnt och stilla. En tragisk olycka skedde där, min spork gick av mitt itu! Så nu får jag klara mig med en sked och en knaffel? tills Klimpfjäll. Sen gick jag rundan i Ankarede och letade nån duglig tältplats. Ankarede är en gammal kyrkstad för samer med intressant historia. Där står det förstås då kåtor istället för hus för de hitresta som ska gå i kyrkan. Cafét, som ju inte har öppet mån-tis >:( kastade jag bara en kort blick på. Tältet ställdes sen upp i en härligt platt liten dunge och så när godiset var slut var också dagen slut, redan kl 21!

Strandbaren i Ankarede.

Kyrkkåtorna i Ankarede.