Dag 22-24

Dag 22: Rörvattnet - Valsjöbyn 25 km

16e juli

”Ditt egna Alaska”

En varm morgonsol sken över vår lyxiga frukostplats (dvs parkbänk) på verandan där vi dessutom lyckats beställa in var sin stor espresso! Sånt gott kaffe har vi inte rört vid sen vi lämnade hufvudstaden. Tyvärr ville jag va smart och öka på kalorierna och förstörde den goda smaken när jag hällde på socker :(

Sen var vi igång mot Rötviken som bara var några kilometer bort. Där skulle jag plocka upp min nästa depå med mat och Mats tyvärr avsluta sin etapp av Gröna Bandet för i år. Jag var lite orolig att paketet inte skulle ha hunnit komma fram än, och fick i butiken först höra att det inte låg nåt där till mig. Konfunderad fick jag hitta på nån lösning och Mats erbjöd snällt sin överblivna mat som hade inte behövde nu när han skulle hemåt. Men efter några telefonsamtal hit och dit kom killen i butiken ut med paketet som hade råkats läggas undan på fel plats. Vilken lättnad! Lunchen blev under tiden av denna röran en massa coleslaw, ett helt paket rökt skinka och några munkar på det, så det jag led väl inte så mycket egentligen.

Problemlösning i fjällverkstan.

Här ska ätas!!

När 5 kilo ny mat hade stoppats ner i väskan som varit löjligt tom, tackade jag Mats som skulle stanna och vänta in bussen så mycket för sällskapet. Det har varit både kul att ha någon att dela tankar med under dagarna och skönt att ha stöd när det varit tuffare stunder. Också kul med inspiration och tips kring lättviktsutrustning. Jag önskar honom all lycka till hans fortsatta etapper kommande år!

Stoppet i Rötviken hade blivit upp mot 3 timmar, mycket längre än en vanlig lunch och det var fortfarande 17 km kvar till Valsjöbyn som var dagens mål. Den nu tunga ryggan sattes på och så var det bara att käka asfaltsväg. Det blev ett stopp vid Hotagens kyrka som tyvärr inte var öppen, men som låg väldigt vackert vid sjön. Sen togs hörlurarna fram och jag körde på med musik för att inte tråkas ihjäl av denna passage. Två kortare pauser tog jag längs landsvägen men annars gick jag på i ett sträck och var framme i Valsjöbyn vid kl 18. Butiken där hade precis stängt, men mat hade jag ju ändå nyss fyllt på med så jag tog mig till vidare till campingen. 

Kyrkan i Hothagen.

Valsjön.

Där jag hade jag ett trevligt möte med gröna bandaren Frank från Danmark och skymtade en annan bandare som jag aldrig hann hälsa på. Middag blev kantarellrisotto tillagad på riktig spis (!!) som blev helt perfekt och så drack jag visst upp en hel liter cola till. Vart tar alla kalorier vägen egentligen?

Äkta gourmet!

Imorgon bär det av mot Gäddede och kalfjäll igen men väderprognosen varnar för mängder regn de kommande dagarna. Jag håller tummarna för att det åtminstone blir bra sikt på vad som ska vara en väldigt vacker sträcka!

Dag 23: Valsjöbyn - Murfjället 24 km

17e juli

Slätt och fint!

Att få sova på en plan gräsmatta är kanske lite fusk när man är på långtur och FJÄLLvandrar, men oj så skönt det är! Jag vaknade på morgonen av att ett gäng korpar skrek oavbrutet runt campingen, och plötsligt hade en annan fågel lyckats komma in under tältduken och fastnat! Som myggorna gör kastade den sig mot yttertältet utan framgång och jag fick snabbt barfota springa runt och släppa ut den utifrån. En riktig rivstart på morgonen!

Jag stressade inte med morgonrutinen nu när jag hade kök, tak och eluttag, och var iväg runt halv 10 tillbaka mot Valsjöbua. Där inköptes lite småsaker som en ny fräsch PET-flaska, salladskrydda, vätskeersättning och förstås choklad. Medan jag gick runt och kollade i butiken frågade en kvinna i personalen om jag inte ville ha lite kaffe och toast som dom bjuder alla gröna bandare på, och självklart kunde jag inte tacka nej! Snart kom också Frank som jag träffade kvällen innan och även gröna bandaren Joachim med hunden Ted och vi satte oss tillsammans på bänken utanför och åt våra toasts och drack vårt kaffe. Vi skulle alla åt samma håll i några kilometer och sen vek Frank av, och Joachim blev sugen på att hänga med på min rutt genom Hotagsfjällen så han följde med vidare.

Trevligt Gröna Bandet-möte!

Vi gick längs grusvägen norrut tills vi kom till Gunnarvattnet där vi stannade för lunch. Eller ja, jag åt lunch och Joachim satt och tittade på när han ätit upp sin energibar. Härifrån skulle vi ta oss upp mot Penningkejsen och då var det först på en liten skogsväg som sen övergick i vinterledsmarkering över myrar. Men med det torra och varma vädret på sistone så var marken ovanligt fast och luktade inte en lite surt. De gamla vanliga flygfäna var ändå kvar men inte i lika extrem grad som tidigare och jag märker tydligt hur jag vant mig och blivit rätt avtrubbad för dem. Jag gav till och med bort min djungelolja till Joachim för att jag inte känt att jag behövt den. 

Hundsällskap nr 3!

När vi nått trädgränsen vid Penningkejsen skiftade marken till en sån där perfekt kalfjällsmark som mest består av kråkbär och lavar. Då är det som skönast att ta sig fram, när allt bara är platt och lagom mjukt. Vi tog oss över den östra utlöparen och hamnade sen ner i dalen mot Murfjället. Det är en helt makalös dal som är helt kal och vidsträckt och som fortsätter vidare in mot Norge som har sin gräns så väldigt nära här. 

Murfjället.

Efter att vi passerat några vattendrag nere i dalens mitt började droppar sakta falla ner och snart letade vi tältplats i ordentligt sprejande regn. Det gick som tur va fort och så snart tälten stod uppe tackade vi för idag och kröp in. För min del blev det frystorkad i innertältet, men när den var uppäten blev jag lite tafatt. Det var den tidigaste kvällen jag tagit på länge länge och min bok har jag läst ut sen ett tag, så det fanns inte så mycket annat att göra än att somna. Vädret imorgon ska tydligen bli uruselt så det återstår att se om jag tar en natt till på fjället eller om jag köttar på hela vägen till Gäddede. Den dagen den sorgen väl?

Vad gör man en sån här kväll?

Dag 24: Murfjället - Rörvattnet (igen?) 23 km

18e juli

Åh vilken dag!

En inte så fin morgon väntade på mig Joachim och hunden Ted när vi gick upp, precis som väntat. Jag hoppade faktiskt över gröten helt och hållet, dels för att jag inte orkade i regn och rusk, dels för att Joachim ville hinna hela vägen till Gäddede samma kväll. Vi var iväg rekordtidigt för min del kl 8:30 och fortsatte över Murfjällets kant norrut. Oledat har det varit sen Penningkejsen men marken har varit ovanligt jämn, torr och bärande här i Hotagsfjällen så det går lika fort som på de vanliga lederna. Men det var ett rått och dystert väder som tyvärr dolde alla toppar vi kunde se runt om oss och när vi närmade oss gränsen mot Norge och Lierne Nasjonalpark kunde vi bara ana dess massiva fjäll. 

Vi gick genom de kala dalarna som hade unika små mjuka kullar överallt som man jämt fick väja för. Över Avansbäcken fick vi vada med vatten upp till knäna men vi kände oss alla trygga att komma över. Särskilt Ted som fick snålskjuts över alla bäckar, oavsett storlek. Jag tog min lunch i lä på samma sätt som gårdagen, och var effektiv för att inte dra ut på Joachims redan planerat långa vandringsdag. Strax mötte vi vårt första riksröse (!) och tog förstås lite bilder. Riksgränsen mot Norge följde precis min planerade rutt så vi höll längs med den så mycket vi kunde. Trots den dåliga sikten var det en mäktig känsla att gå i otrampad mark bland dessa stora fjäll.

Vadet över Avansbäcken.

Första vändan i Norge!

Efter att ha passerat röse nummer två gick vi ner i en dal och fastnade i livsfarliga fällor! Hjortron lyste på myren och blåbärsriset lockade bland snåren. Hade det inte varit för Joachim som gick vidare hade jag aldrig kommit därifrån. I dalen passerade vi en liten låst stuga och pausade på trappen och där bestämde jag mig för att inte trycka till med att komma fram till Gäddede samma kväll. Onödigt att ta ut sig när jag ändå är en hel dag tidig! 

Men tältplats hade jag spanat in på den sista kalfjällsplätten innan skogen tog över, och den ligger roligt nog precis vid sjön Rörvattnet. Nej, jag har inte gått i en cirkel, folk i trakten verkar bara ha väldigt dålig fantasi när det kommer till att namnge platser. Jag vinkade av Joachim som skulle vidare mot Gäddede och hittade en plan och torr liten plätt. Tyvärr låg vinden stark på från väster, precis det hållet fjället vätter mot sjön, men jag ville inte pröva lyckan nere i den blöta skogen. Med hjälp av några tunga stenar sitter tältpinnarna där dom ska och tältet i sig är ju som prövat väldigt stormsäkert. Öronpropparna gömmer sen den sista oron…

Testar tältets gränser igen.