Dag 18-19

Dag 18: Kolåsen - Sjösöåns utlopp 25 km

12e juli

Väg, väg och väg.

Natten på Kolåsens Fjällhotell var nog den bästa hitills, jag sov så sjukt bra i den ganska oansenliga sängen. Och en hotellfrukost på det i hög och väldigt personlig klass på det var helt perfekt. Vi var bara 6 personer som åt men ändå stod det framdukat en buffé med allt man kan vilja ha. Speciellt gott var också deras egna skivor rökta lamm från den egna gården i byn! Jag proppade i mig så mycket jag kunde och gick och tog nytt om och om igen. Skönt att slippa den tråkiga gröten.

Hejdå Kolåsen!

Mats och jag hade ju tänkt ta samma väg åtminstone tills vi kom in i Offerdalsfjällen så vi slog följe återigen. Han var lite segare iväg den här morgonen, men då hade jag tid på mig att uppdatera bloggen. Efter utcheckning kunde vi komma igång med knatandet av väg, som tyvärr skulle vara vårt underlag hela dagen. Det finns inte så mycket intressant att säga om det. Vi gick mest i gran- och björkskog och passerade ibland några hus. Vädret va halvklart till en början med varmare än förut! Att gå väg utan utsikt är tråkigt. Vi hittade iallafall en väldigt fin lite gömd strand för lunch vid Ängsån och på grund av mobiltäckning drog pausen ut på tiden. 

Överhäng över Överäng
och kontinenten runt hörnet.

Lunch vid Ängsån.

Mot eftermiddagen klarnade det upp ännu mer och snart var himlen helt klarblå och solen värmde skönt mellan trädtopparna. Vi utökade också våra listor av blommor i appen och det blev många små stopp vid vägkanten när vi inte kände igen något. Längs vägen passerade vi sen Edefjället och där följde vi en stig ner mot stranden för att ta middagen i solen. Torrön, som vi satt vid, är återigen en med damm reglerad sjö så runt hela är det helt kala långa stenstränder, men det ger en bra öppen plats att sitta på. Där nere stod några gubbar som varit uppe vid Sösjön under dagen och tydligen fångat så många som 80 öringar! De höll på och rensade sin fisk i vattenbrynet, farligt nära där vi skulle hämta vårt vatten för middagen. Men maten smakade likadant som vanligt, tyckte vi.

Middag vid Torrön.

Som tältplats för kvällen siktade vi vidare mot Sösjöåns utlopp i Torrön och här gjorde vi ett otroligt fynd! Ån mynnade ut i en liten vik, där vi slog upp tälten på en udde med solen starkt lysande över sjön. Blåsten höll all som flyger borta och kvällen var fortfarande ljummen. En magisk stämning var det verkligen och vi fick en fantastisk solnedgång!

Testar helt öppen absid!

Bättre kan det faktiskt inte bli.

Dag 19: Sjösöån - Stor-Mjölkvattnet 18 km

13e juli

Ser fridfullt ut på bild.

En lika fin morgon var det vid vår pärla till tältplats. Humöret va på topp och vi va redo för att ta oss upp mot Sjösön och Tjovre. Första 3 kilometrarna gick vi längs grusväg och det kändes lätt och ledigt, en perfekt uppvärmning! Sen följde en snårig och stökig stig till Sösjövallen, som både jag och Mats fort tröttnade på. Himlen var klarblå, solen började steka på och blåsten som varit så skön under gårdagen var helt försvunnen. Allt detta gav perfekta förhållanden för bromsar av alla slag att ge sig på oss med full kraft. Jag har lärt mig att upp till 5 st bromas cirkulerandes runt en kan man hantera, men när det är uppe mot 40 st är gränsen passerad sen länge. 

En sammanbiten tystnad präglade vägen upp till Sösjövallen, där vi tog en paus vid deras fantastiska strand. Lunch tyckte vi var för tidigt än, så vi tog höjd mot Giedtiegaejsie för att få fläkt och frid. På vägen upp samlade vi på oss ofantligt många bromsar var, som verkade outtröttliga i sina angrepp. Det, kombinerat med den extrema värmen gjorde att jag fick något slags tunnelseende och bara plöjde på mot trädgränsen. Där uppe fick vi stå på varsin stor sten för att få vara ifred och jackorna togs på trots att vi va så svettiga. Vi fick ta ännu mer höjdmeter innan vi hittade vinden vi saknat och fick då en åtminstone någorlunda lugnare paus för lunch. 

Snackspaus vid Sösjön.

Jacka i strålande sol?

Lugn och ro, typ.

Energinivån som varit i botten höjdes en aning och där uppe kunde vi faktiskt njuta av utsikten vi hade framför oss. En makalös vy nu när det var så klar himmel och vi såg Skäckerfjällen vi varit i tidigare, hela vägen söderut till Åreskutan och sen österut mot Offerdalsfjällen vi nu ska styra in i. Tyvärr skulle det behöva bära av neråt igen men vi höll så mycket höjdmeter vi kunde på väg mot Tjovre och Stor-Mjölkvattnet. Här passerade vi en stor fläck snö som låg kvar och vi kylde oss med snöklumpar emot halsen. Sen kom tyvärr bromsen, knotten och myggen tillbaka så vi matade på igen utan att egentligen säga så mycket alls. En tröst som gjorde humöret bättre var att vi hittade några hjortron var som precis precis hade mognat! Jag får nog vänta nån vecka till innan de andra är okej att plocka, det ser jag så fram emot.

När vi nått leden som går upp till dammen vid Lill-Burvattnet var det skönt att få följa en upptrampad stig igen, men snart vek vi av från den. Vi visste att de här sjöarna också är reglerade så deras stränder ser likadana ut som gårdagens. Därför fick vi idéen att leta en liknande tältplats, som funkat så bra. Vi följde stranden en bit och så låg den där, en perfekt platt yta med lagom små stenar som underlag. Snygga pitchar av tälten blev det och sen middag i solen som fortfarande värmde huden. Vi tog också ett dopp i sjön och det var nog, tillsammans med badet i Äcklingen, det skönaste och minst kalla badet jag tagit hitills! Mätta och fräscha tog vi sen en tidig läggdags. Nu återstår två saftigare distanser genom Offerdalsfjällen för att komma till Rötviken i tid!

Ingen vacker snöängeln blev det däremot.

Magisk tältplats nr 2!