Dag 15-17

Dag 15: Vilodag Anjan 0 km

9e juli

Här kan man va.

En ordentlig, regelrätt vilodag var det idag.  Det har ätits en stor frukost där det blev mackor i stora lass och ordentligt bryggkaffe, en tortellinilunch med mängder av riven parmesan, en perfekt smörig våffla med ett berg av hjortronsylt och fluffig grädde, och inte minst rödingfilén med en jämtlandsöl!

Mat i mängder!!

Mats och Peter satt jag med igen vid frukosten och det va god stämning när man fick äta tills man inte orkade mer. De skulle vidare in i Skäckerfjällen redan idag och gå vidare mot Kolåsen, så efter ett sista snack om lättviktsryggsäckar fick vi ta farväl. Det känns lockande att byta ner sig i vikt, men vi får se när jag funderat lite till.

En sista bild!

Värdarna här på Anjans fjällstation har varit så trevliga och tillmötesgående och har hjälpt till en massor. Jag frågande om möjligheten att tvätta, typ kanske få en balja för handtvätt om det inte skulle gå med nåt annat. Istället togs mina kläder emot och tvättades och hängdes på tork åt mig! Jag passade sen på att bada i sjön för första gången på ett tag och det var precis så kallt som jag tänkt att det skulle vara. Jag insåg då att jag inte kan hoppa eller dyka ner i så kallt vatten för chocken blir för stor och man tappar helt andan! Men några simtag kunde jag ändå ta till slut. Jag duschade ordentligt sen, riktigt varmt, en andra gång för smutsen verkade inte vilja släppa helt första gången.

Dagens mål: sitta stilla.

Större delen av personalen och släkt till dessa drog iväg till Kolåsen för att fira Henrik som driver Anjans fjällstation på hans 92-årsdag! Han har varit här och ansvarat i över 50 år och är fortfarande lika engagerad i gästerna och är fantastiskt hjälpsam. Såhär vill man ju bli bemött överallt.

Planerna framöver är inte kristallklara än. Antingen tar jag rutten via Gaunan eller så går jag via Kolåsen. Det beror på om jag kan lyckas ordna båtskjuts eller ej. Via Kolåsen blir det tyvärr bra mycket mer vandring på väg och inte lika mycket kalfjäll, men den andra vägen är inte helt riskfri med ett utmanande vad. Jag kommer få göra det valet under morgondagen och hoppas på bättre mobiltäckning påväg uppför Skäckerfjällen. Fötterna och benen är bra utvilade nu så jag är taggad på att ta mig ut på kalfjället igen!

Dag 16: Anjan - Sockertoppen 19 km

10e juli

På gång igen!

Strålande sol och klarblå himmel var dukat till frukosten denna morgon och jag satt på uteplatsen med daggen mellan tårna. Det blev tyvärr bara gröt på spisen i självhushållet, för jag ville komma iväg redan vid 9, men lite snabbkaffe hittade jag kvarlämnat i skåpet. Mitt rum som varit fyllt av saker på varenda yta var snart lika rent och tomt som innan. Ofta har jag svårt att förstå hur allt går ner i en enda väska! Ett sista tack och hejdå till personalen och sen gick jag iväg längs grusvägen.

Lätt uppför!

Jag har inte haft shorts på mig sen första dagen jag började från Grövelsjön så nu var alla sommarkänslor tillbaka. Solen värmde och det låg en syd-ostlig fläktande vind. Grusvägen fick jag följa i 4 km innan jag kom till ledens början upp mot Skäckerfjällen. Där var leden fint fixad men ordentliga spänger hela vägen upp till kalfjället, vilket nästan kändes för lyxigt. Lyxen försvann sen rätt fort och det blev istället geggig myr som blötts upp av allt det senaste regnet och mina tvättade och vaxade kängor blev genast täckta av skit igen. Jaja.. 

Strydalen i sol.

Jag träffade på ett norskt par som har stuga vid landsgränsen, som brukade gå upp till rastskyddet i Strydalen. Vi fick prata en stund när vi gick om varandra då och då. När jag kom till rastskyddet var klockan prick 12:00 men den sköna fläkten hade blivit mycket hårdare så det blev lunch inomhus trots solen. Bromsarna hängde också på läsidan där ute så där kunde man inte va ändå. 

Raststugan i Strydalen.

Leden gick sen brantare och brantare uppför och den blev stenigare och stenigare. Jag hade laddat ner samma app som Mats hade, Flora Icognita, och kunde nu genom att fota få fram namnet på alla små blommor längs vägen. De här fotostunderna fick bli pauserna jag tog på väg mot Sockertoppens rastskydd men egentligen hade jag ingen stress att komma fram. Vyerna bland topparna i Skäckerfjällen var fantastiska och som alltid svåra att fånga på bild. You should’ve been there, helt enkelt.

Okej ni får väl en bild ändå..

Det skulle tyvärr dra in regn under eftermiddagen och det kändes redan i luften en lång stund innan. När det väl kom, var det ett mjukt duggande, men när jag nådde passet mellan Sockertoppen och Opmedstjahke blev det piskande med vinden som tog bra fart där uppe. Perfekt timing med att jag skulle hitta tältplats!

Först rusade jag in i skyddsstugan för att få en paus från ovädret och där inne satt en kille som gått en kortare tur runt massivet. Eftersom han skulle sova i stugan, erbjöd han generöst sin extra pressening som footprint att lägga under innertältet, och då kändes det rätt ok att gå ut igen och slå upp tältet. Ryggsäcken fick stå kvar i stugan för där skulle det bli middag och i inväntan på den kom två till in som hade tält utanför och värmde sig en stund. 

Passet mellan Sockertoppen och Opmedstjahke.

Det blev fina samtal och en stor portion köttfärsås och makaroner, och på andra köket stektes chorizo som osade nåt galet gott. Jag tänker ofta på det där fettet jag tvingades sila bort ur köttfärsen innan jag torkade den där hemma. Den hade gjort så gott nu :(( Lite bjudna gifflar fick jag iallafall som dessert och sen gick jag ut med ryggsäcken till tältet. 

Här blåser det riktigt hårda byar och jag ligger oroligt och hoppas att tältpinnarna håller sig på sin plats. Tältet jag har, Tarptent Stratospire, ska vara väldigt stormsäkert men jag kan inte vara helt lugn förrän jag har erfarenheten av att det funkar. Med öronpropparna kan jag däremot stänga ute oljudet och få det lite lugnare.

Tältplats på äkta högfjäll.

Dag 17: Sockertoppen - Kolåsen 17 km

11e juli

Tjocka moln på morgonen.

Den stormiga natten lugnade sig mot morgonen och tältet stod stabilt kvar. Nu ska jag inte behöva vara rädd för nåt väder längre! När jag kikade ut från tältdörren såg jag knappt skyddsstugan som bara låg 50 meter bort för molnen drog sakta igenom passet och allt doldes i en mjölkig dimma. Men en timme senare vid frukosten hade det skingrats och nu såg man istället molnen ovanifrån hur dom flöt genom dalarna. Där fick jag sällskap av killen som sovit i stugan och förutom gröten och kaffet, plockade han fram färdigkokta ägg ur en låda. Vilken lyx man kan unna sig när man tar såna kortare turer!

Plötsligt fint till frukost!

Jag kom iväg lite tidigare och började gå själv nerför de vackra fjällhedarna, fast första timmen var det igen i de tjocka molnen. När det sen försvann lyste solen ofta genom sprickorna och gjorde all växtlighet sådär gyllene. Jag tog en liten paus i det här fina och då kom han jag lämnat vid frukosten ikapp, och då slog vi följe nästan hela vägen till Kolåsen. Vi kom snabbt ner i Rutsdalen och då blev jag verkligen påmind om att det faktiskt är sommar och juli. Bromsarna var också tillbaka men störde inte särskilt mycket, inte ens på lunchen nere vid Rutsälven. Så länge man har heltäckande kläder så är man safe, ansiktet verkar dom inte bry sig om!

Knappt man ser nästa markering.

Mystik över Rutsdalen.

Mystik utbytt mot grönska!

Här var det ett vad man kan kalla medelsvårt vad, det första av sin sort under vandringen. Vattnet var något strömt men väldigt kallt och det nådde för det mesta lite över knäna på mig. Det värsta tycker jag var kylan, annars gick det lätt att lugnt gå över och det kändes tryggt att vara två när man passerade där. Att vada/simma Gaunan hade varit en helt annan nivå och att dessutom göra det själv hade jag inte varit bekväm med, så jag är nöjd med det nya vägvalet. Sista biten innan grusvägen var det tyvärr mest geggig myr igen, men efter den oledade sträckan vid Stor- och Lill-Rensjön känns allt som en lek jämförelsevis! I Rutsdalen hittade jag säsongens okej första mogna blåbär! Längtar så till att de och hjortronen är färdiga, då blir det inga tråkiga frukostar längre!

Nämen! En till myr!

Vid den grusade skogsvägen hade min följeslagare lämnat sin cykel och han susade ledigt iväg medan jag fick streta på utan hjälp av nåt kullager. 7 km grusväg var det innan jag nådde Kolåsen, men där var jag redan vid 15 och vädret bjöd in till en dopp i sjön Äcklingen (så fint namn!).

Somrigt!

Sen tog jag mig upp till fjällhotellet och hade egentligen bara plan på att stanna en stund och hälsa på Mats som tog en vilodag här. Men här satt vi och pratade igenom vägval genom Sösjöfjällen och Offerdalsfjällen, och funderade ut möjliga tältplatser längs vägen till Rörvattnet. Jag hade möjligen tänkt gå vidare en bit från Kolåsen, men med fint väder och fin utsikt på terrassen var det rätt lockande att stanna kvar en stund, så plötsligt hade jag bokat jag in mig där på en natt med frukost. De som driver stället ska tydligen vara väldigt drivna och maten ska vara fantastisk, så en ordentlig frukostbuffé fyller säkert på krafterna! Sova inne kommer jag heller inte göra förrän i Gäddede om drygt en vecka så det är skönt att passa på.

Middag blev lagad på hotellets terrass, dock på mitt egna stormkök men i solen! Sen avslutades kvällen med en runda identifiering av alla blommor runtom husen som jag och Mats inte hade fått in i vår app än. Kummin, gulvial och rödblära är bara några stycken, jag har ju några dagar till på att fånga alla. 50 stycken kvar för att vara exakt!

Kolåsens Fjällhotell.

Ingen tråkig utsikt för middag.