Dag 13-14

Dag 13: Medstugurun - Dammen vid Lill-Rensjön 23 km

7e juli

Skogsvägen mot Norra Jaktstugan.

En mulen och ganska kall morgon var det när jag, Mats och Peter mer uppstyrt denna gång gick upp och kom iväg redan vid 9. Vi traskade nerför myren mot skogsvägen igen för att följa den upp till Norra Jaktstugan. Vi hann inte komma långt innan regnet bröt ut och vi stannade inte igen förrän vid stugan. Låst var den förstås men ett dass kunde brorsorna använda ändå. Etappen för dagen skulle bestå av mestadels oledat över myr så vi kände det var bäst att utnyttja det lilla taket över trappen till jaktstugan och göra en tidig lunch. Intryckta där satt vi en stund och frös, innan vi behövde ge oss ut i regnet igen. 

Dagens mood.

Tappert försök till mysig lunch.

Klafsandes fram gick vi runt Saxvallklumpen och korsade där också två coola raviner. Molnen stod låga och med den tjocka dimman väntade vi spänt på om Katla skulle dyka upp. Den dåliga sikten gjorde också att vi fick navigera mycket på GPS och kompass. När jag såg en enkel bänk stå vid grusvägen vi skulle följa sen tog jag rak kurs mot den. Myrar och oledat suger verkligen på krafterna på ett annat sätt. En väldigt krökt och brant serpentinväg ledde oss ner till en gammal gård i väldigt fint skick vid Stor-Rensjön. Tyvärr blev det inget besök där utan vi fortsatte mot det enorma fältet av myr mot Lill-Rensjön. 

Ravin 1.

Ravin 2.

Stor-Rensjön och gården med samma namn.

Det skulle gå en stig i skogen till fältets början men den var så snårig och blockerad så vi vände tillbaka ner till vinterleden och myren den gick på. Ännu mer klafsande alltså. Det ihållande regnet hade inte heller gjort det torrare direkt. Vi nådde Sausjön och pausade vid ett båthus, och bestämde att precis som med lunchen utnyttja en bra stund för käk. Lika bra när det var uppehåll, sa vi. En väldigt tidig middag åts sen i regnet som kom tillbaka precis när vi satt oss ned. Kantarellrisotton höjde dock moralen rätt mycket.

Ännu tapprare försök till mysig måltid!

Sen började den långa utmaningen med dryga 5 km myr vi skulle korsa. Trots att det var tungt och blött och oinbjudande var det faktiskt väldigt vackert, dels för att det var så orört. Öppna vidder som man i regnets uppehåll kunde ligga och titta ut över. Men vi blev ändå rätt trötta på det till slut och när vi nådde myrens kant var det skönt att stå på fast mark igen. Vi gick en bit längs den kala stranden som är ett resultat av kraftverksdammens reglering. Sen fick vi komma in i tallskogen och klafsa lite till i några små myrar som nu kändes som ingenting. 

Häftig skifferstrand.

När vi äntligen såg dammens konstruktion var lättnaden stor men nån fin tältplats fanns inte att se. Marken var blöt överallt men tre sneda platser kunde vi skaka fram och vi försvann snabbt in för skydd mot regnet som smattrade på. Jag kände att denna dagsmarsch behövde belönas så det plockades fram apelsinchoklad och parmigiano som slukades med hull och hår. En tidig kväll vart det också för middagen var ju avklarad redan vid halv fem. Det är dumt att tro att sakerna skulle hunnit torka till imorgon, så det blir till att dra på sig dom blöta kläderna då :)))

Dammen vid Lill-Rensjön.

Dag 14: Dammen vid Lill-Rensjön - Anjan 19 km

8e juli

Myr, igen.

Fastän det hade varit så fruktansvärt blött och fuktigt kvällen innan gav tältplatsen på blåbärsriset en riktigt bra natts sömn! Inget regn var heller i sikte på morgonen så nu kunde vi börja torka upp sakta men säkert. Knotten var förstås också morgonpigga så vi åt frukost på en brygga mitt framför dammen. Jag hade inte orkat fixa någon overnight oats denna gång, (är jag för lat för det också?) men gröten blev precis klar när första gasbehållaren äntligen tog slut. Den har alltså hållit hela vägen från start i Grövelsjön! Jag som hade räknat med drygt en vecka per tub.

Sen skulle jag och Upplands Väsby-grabbarna ta oss ner till Melen och vägen via vad Jörgen Johansson kallat ”en bred stig”. I själva verket var denna stig geggiga spår i blöt myr längs med en vinterledsmarkering. Vi som trott att myrarna var avklarade efter gårdagen. Gårdagens strapats gjorde sig påmind för tungt var det att gå i denna ofasta mark. Plötsligt ramlade vi ut på en slagen åker och husen vid Melen stod framför oss. Där stötte vi på två danskar, varav en själv hade gått gröna bandet förut och nu var de påväg söderut via den vägen vi precis tagit. De lovordade Skäckerfjällen som är nästa kalfjäll att ta sig upp på och de känns bra att ha något sånt att se fram emot!

Öppna landskap vid Melen.

Vägen härifrån till Anjans fjällstation skulle i 13 km bara vara den breda grusväg vi nu gick på. Underbart med hårt underlag som inte sjunker bort under fötterna. Vi tog sen lunch vid en superfin liten klippa vid stranden av sjön Anjan och vissa tog visst en tupplur även denna lunch. Det är ju bra att passa på när vädret är på en sida! Så sant, för sen fick vi några enstaka skurar över oss innan himlen öppnade sig ordentligt och det regnade på sista kilometrarna till målet. Det gjorde att man längtade in under tak ännu mer och äntligen såg vi den lustiga totempålen vid infarten. Här har jag fått träffa 92-årige Henrik som fortfarande driver fjällstationen med ett beundransvärt engagemang! Jag har fått flytta fram min bokning två dagar för att jag flyttat runt planeringen lite på senast men han svarade i telefon och löste det utan några problem. Jag har också träffat Lucas som också går Gröna Bandet, som även har sina föräldrar här på besök. Vi får se hur våra vägar möts framöver! 

Lunch vid sjön Anjan.

Infarten till Anjans Fjällstation.

Efter en väl behövd dusch blev det middag i restaurangen med fortsatt gott sällskap av Mats och Peter. Viltköttbullar med potatis, gräddsås och lingon och så morotskaka satt perfekt, fastän jag egentligen hade kunnat äta tre portioner till. Vännerna skulle till sitt och utnyttja duscharna och jag drog mig mot rummet. Man blir så glad för det lilla när man är ute såhär och en säng i ett varmt, skyddat rum är så mycket mer än vad man annars kanske tyckt. Imorgon blir det iallafall första ordentliga vilodagen och då ska det inte gås en enda kilometer!

Fjällstationen.

Underbar middag!