Dag 48-49

Dag 48: Gårosjavras (Norge) - Låmihytta (Norge) 27 km

11e augusti

Morgon vid Gårosjavras.

Natten vid sjön gav oss ändå en bra vila som återställde lite av styrkan i benen. För mig blev det en ölkorv i handen som frukost och sen fortsatte vi mellan de märkliga klipporna. En första känsla av höst låg också i luften. Dvärgbjörken har börjat gulna på många ställen och man kände doften av förmultnande löv. Förmiddagen var halvklar och fin och hjälpte oss att torka upp allt det plaskblöta från gårdagen. Leden blev tydligare och tydligare, men vägvalen var inte lika solklara för oss. Jämt gick det upp och ner över stora och små krön och titt som tätt ramlada man ner i en skreva där man fick klättra längs väggen på andra sidan. Handikappanpassat var det ju inte direkt.

När vi sen nådde vår första norska hytta var vi lättade att få av oss de fuktiga kängorna och till vår förvåning var det en riktigt fin stuga vi klev in i! Så koselig och då drog förstås tiden iväg. Den återfunna mobiltäckningen gjorde oss inte direkt snabbare heller. Vi skrev in oss i gästboken och funderade på hur otroligt få det är som har tagit samma väg som oss den här sträckan. Kungsleden är väldigt populär att gå förstås, även för gröna bandare. Men både jag och Jonas tycker det varit spännande att våga utmana det självklara valet och det har gett oss en rätt unik upplevelse! 

Calalveshytta!

Nästan två timmar hade passerat innan kom vi tillbaka ut på leden igen. Här väntade en stadig uppförsbacke där man skönt nog slapp gå på snedden och parera med fötterna hela tiden. Halvvägs upp kom då regnet som prognosen viftat oklart med och molnen svepte in lågt och dolde allt omkring oss i mjölkvit dimma. De torra regnkläderna blev genast lika blöta igen! Vi fick passera en bro som var något läskigt designad och fortsatte sen konstant spana efter nästa markeringsröse. Hela tiden framträdde ur dimman stora branta kullar som vålnader.

”Snälla, inte upp dit…”, tänkte jag. 

Och då svarade norrmännen ”Jo, opp dit! :)”

”Tack tack”, sa vi och stod sen likadant inför nästa kulle.

Norsk kvalitetsbro.

Väl uppe på toppen hade vi haft en otrolig utsikt mot Sulitelma, men molnen låg fortfarande lika tjocka framför oss. Man fick använda istället föreställa sig den mäktiga vyn vi hade kunnat få. Sen  var det bara att klafsa ner mot sjön Låmivatnet och jag passade på att halka på rygg bara för att. Klarade mig helskinnad men med än mer sårad moral. Vid sjön följde vi en jobbigt slingrig grusväg ner mot dammen gjorde allt annat än att ta oss raka vägen. Här framme var det sen faktiskt svårt att hitta fram till hyttan i den lilla kåkstaden som låg här och vi gick åt helt fel håll innan Jonas pekade oss rätt. Denna norska hytta var liten och gullig och vi gjorde oss bra hemmastadda på direkten, mest glada att få komma in från det ruggiga vädret. Jag körde dubbelmiddag som förr bredvid den härligt sprakande kaminen. Vi hoppas på en finare dag imorgon så vi kan få njuta något av den utsikten vi faktiskt typ är här för.

Såhär hade det kunnat se ut!

Dag 49: Låmihytta (Norge) - Sårjåsjaurestugan 27 km

12e augusti

Tack Låmihytta!

Oj så koselig natt vi hade i skydd från det råa, kalla vädret! Jag och Jonas var rätt slitna efter den långa gårdagen och den sena kvällen så morgonen blev inte någon snabb. Tyvärr behövde vi ju lämna den lilla hyttan och bege oss ut i de grå molnen som låg tätt runt oss och utsikten var då inte mycket att hurra för. Vi tog svängen ner mot Ny-Sulitjelma där vi tog en kort paus och mötte vår första vandrare sen Ikesjaure, en glad norska på långtur. Härifrån skulle leden gå upp drygt 400 höjdmeter och inte någon belöning fick vi för allt slit. Varken Sulitelmas massiv eller Blåmansisen skymtade vi, trots att vi stod mitt emellan de två :(

Ny-Sulitjelma!

Det vi däremot såg var hur fjällen närmast nästan helt bestod av grus och kross och att ta sig fram gick sakta när vi fick hasa oss ner för vad som såg ut som enorma schaktmassor. Ett häftigt landskap är det ändå! Lunchen blev effektivt avklarad vid en av sjöarna innan vi tog oss ner till Sorjoshytta. Här var vattnet helt otroligt starkt färgat turkost av allt smältvatten från glaciärerna och det var sådär iskallt så det immade på flaskan. Den norska hyttan var som alla tidigare i nästan irriterande bra skick, när man har alla STFs fjällstugor att jämföra med. Ström har de dessutom i alla med hjälp av solceller så man kan till och med ladda mobilen där inne!

Ner mot Bajit Sorjosjávri.

Och så Sorjoshytta.

Dagens mål var bara runt hörnet i form av Sårjåsjaure, men exakt var det var dags att stanna hade jag inte bestämt. Först ut var iallafall att korsa den stora glaciärforsen som rinner norrut ur Sulitelma, och här visade sig mina kängor sig ännu en gång vara grymma! Trots det stundtals djupa vattnet klarade jag mig helt snustorr över och fick då också behålla min kära kroppsvärme från det precist smälta vattnet. Jonas var inte lika lyckosam men vände sina vattenskålar till något positivt: nu fick han chans att skölja ur de väl ingådda kängor från sju veckors upplevelser.

Tillbaka i Sverige!

Med gott humör och skingrade moln kunde vi nu fortsätta med utsikt över hela sjön och upp mot alla isblå glaciärer runt omkring. Distansen kvar till Sårjåsjaurestugan, aka Konsul Perssons stuga, var inom räckhåll så vi körde på trots att vi nog skulle vara framme först kl 19. Solen vågade sig fram när vi plaskade sista biten över myren och gav hela omnejden en vacker gyllene glans. Stugan stod prydigt vid sjöns slut och vid stranden hittade vi en helt perfekt yta för tälten med lika bra läge som stugans. Det är STF som är ansvariga för stugan men de har ingen fast stugvärd på plats, och ingen annan var här heller för den delen. Så middagen blev lagad vid tälten och jag tog förstås en dubbel, först den egna risotton och sen en påse frystorkat på det. Det räcker liksom inte med en portion längre, vilket egentligen bara är hållbart nu när jag har en del extra att käka upp. Med yttertältets dörr öppen mot solnedgången satt jag sen och läste boken och smaskade choklad som avslutning på vad som trots tråkig början blev en väldigt häftig och fin dag!

Magiskt.

En kväll att minnas.