Dag 41-42

Dag 41: Skidbäcksstugan - Vindelkroken 29 km

4e augusti

Spång!!

Det är svårare att va smidig och snabb på morgonen när man sover inomhus, har jag märkt. Man tar sig liksom tid att vara bekväm. Dessutom måste man vara duktig och städa, fylla på med ved och hämta nytt vatten till Jonas som jag visste skulle komma förbi till kvällen. Starten ute var också lite seg, men jag kom snabbt ut ur snåren och vandrade i gles björkskog med mycket mer till utsikt än under gårdagen. Vädret var också skönt. Väldigt halvklart men solen värmde på och korta duggande skurar svalkade. Vinden hjälpte till däremellan och höll de få kvarvarande myggen på avstånd.

Längs leden idag har det blivit väldigt tydligt att blåbären och hjortronen äntligen är mogna! Jag suckar varje gång jag ser de läckert mogna bären vid fötterna för jag har ju inte tid att plocka hela tiden!! >:( Då skulle tidsplanen spricka med en gång. Blicken får alltså tvingas upp och hållas mot de kringliggande vackra fjällen istället.

Exempel på vackert fjäll.

Lunchen togs som en kortare paus vid Duhkiejávrrie och jag åt till slut upp den sista påsen mat som jag fått från Mats. Sen tuffade jag på, med en rätt lång distans kvar att ta innan kvällen. Jag korsade Vindelälven för första gången och var snart framme vid stugan Dalavardo. Där tittade jag bar in en kortis och hälsade på en vandrare som är på kortare tur runt i Vindelfjällen. Härifrån mot Vindelkroken blev leden sen otroligt lätt. Den följde fyrhjulingsspåren längs Viddoulvággie och några höjdmeter var det inte att snacka om. Jag hade hade gissat på att jag inte skulle möta en enda person här uppe, men om det skulle vara någon man ser är det förstås gröna bandare, och så blev det! Det var Christer och Åsa aka @lag_kokko som kommit norrifrån som jag stötte på. Alltid lika trevligt att dela erfarenheter och det är något alldeles unikt med den omedelbara gemenskapen man har sinsemellan.

Vindelälven.

Stugan vid Dalavardo.

Jag höll bra fart längs den lätta vägen och hamnade sen vid länsstyrelsens stuga i Vindelkroken. Där inne fixades middag med en riklig mängd olivolja på, men jag ville inte stanna just där för natten. Jag hade fått tips om att följa andra sidan älven upp mot fjället där det tydligen skulle vara som en hel golfbana. Tipset var alltså inget påhitt. Marken var lättare att gå på än den bästa av leder och det fanns perfekta tältplatser överallt. Sen ramlade jag oturligt nog rakt in i en dignande hjortronmyr, som lyste sådär som det bara gör utanför lederna. Jag fyllde snabbt upp en påse med långt mer än jag kan lyckas äta till gröten imorgon, men det är väl ett ovanligt lyxproblem. Tältet ställdes snyggt upp bredvid Vindelälven och efter ett skvättbad avslutades kvällen med choklad och boken ”Jävla karlar”.

Vindelkrokens stuga.

Lämnade ändå kvar så mycket!

Dag 42: Vindelkroken - Laisstugan 28 km

5e augusti

Windows XP-bakgrund.

Ja, vad ska jag säga? Den här dagen har varit helt fantastisk. En sån där som man drömmer om ska komma. Varm sol, svalkande sol, total frid från flygfän och obeskrivlig utsikt. Oledat fick jag följa renstigarna uppför en vacker dal längs Vindelälven och jag tog många pauser och bara söp in den lugna stämningen. Det här har dessutom varit den första dagen under hela vandringen då jag inte sett en enda människa, inte ens på håll.

Dröm.

Strax innan toppen fick jag korsa över Vindeln en sista gång och sen nådde jag älvens källa, Tsaggiekjavrieh. Där, på en kulle vid stranden, tog jag långlunch. Man ska ju passa på! Så jag vilade ögonen en stund och tog sen ett bad i det glasklara vattnet. Det är ju mycket lättare att komma i och bada på dagen när det faktiskt är varmt i luften!

Rensvaktarstugeselfie.

Tsaggiekjávrieh 1000 möh.

Norrut och nerför fortsatte jag sen mot Laisälven och stugan som ligger där. Tyvärr fick jag fäktas mot horder av vide och en tack vare att jag höll alldeles för låg höjd på sista fjället. Massor av hjortron och blåbär fanns det förstås och jag fick öva på att äta med ögonen istället. Enligt tidigare givna tips vadade jag över Laisälven direkt mot stugan istället för att gå någon kilometer extra runt via broarna, och det gick fint. Men framme vid stugan var jag ändå bra trött och satte punkt för dagen. Det blev mysig middag inne, som avslutades med lite snacks, som avslutades med en middag nr 2. Det finns ju inget ädelt med att ha mat över, speciellt inte när man redan gått ner några kilon under vandringen..

För natten lånade jag bänken i stugan, skönare än att sova på golvet, och tältet orkade jag inte hitta en plats för. Sovrummen är låsta men jag är rätt nöjd med mitt liggunderlag ändå!

Laisälven.

Middag nr 2!