Dag 39-40

Dag 39: Hemavan - Syterstugan 25 km

2a augusti

Milstolpe!

En effektiv morgon var det med packning och städning innan frukost med Jonas. Jag hade kvar en juice som inte hunnits drickas så jag satte lite guldkant på fjällstationens annars ganska tråkiga utbud. Jag och Jonas kommer ta samma väg framöver, fast en dag isär, så vi ses definitivt längre fram. Så många andra vandrare kommer jag nog inte stöta på på den västliga rutt jag valt. Lika mätt som alltid lämnade jag sen byn och hann ta en sväng in på Naturum vid starten av Kungsleden. Där kunde jag också väga ryggan och jag landade på 18 kg med mat och snacks nu för 8 dagar. Jag har skickat hem och bytt en del saker med papi så vikten går iallafall åt rätt håll, hoppas jag.

När klockan var runt 10:30 hade jag sölat länge nog och stack iväg genom starten av Kungsleden. Den ska jag ju bara följa en och en halv dag i början och typ tre i slutet, så inte så mycket att hypea upp för egentligen. Men här fick jag en ordentlig chock av hur mycket folk det helt plötsligt var. Tidigare dagar kändes det som mycket om jag stötte på fem pers, nu har jag inte kunnat hålla räkningen eller ens säga hej till alla. Men jag visste att Ulf hade stuckit ut lite tidigare och kikade hela tiden framåt om jag kunde se han och hunden, men det skulle dröja nästan till Viterskalstugan innan jag kom ifatt dom. Däremot träffade jag på Johanna och Matthias som är SOBO-bandare. Två glada typer med härlig energi som gärna hade fått gå norrut istället som sällskap. När jag berättade om kebaben nere på Fjäll’s Kitchen var de helt lyriska och ökade säkert takten sista kilometrarna ner!

Påväg mot Viterskalet.

Vid Viterskalstugan tog jag lunch med Ulf och Annika, men satt kvar lite längre medan de stack vidare. Syterskalet är verkligen en otrolig plats, fjällvärlden när den är som allra bäst och vi fick en fantastisk sikt genom hela passet. Mina kära vandringsvänner sprang jag strax ikapp och vi hade sen följe hela vägen fram till Syterstugan. För runt fem år sen gick jag den här sträckan från Ammarnäs till Hemavan, men nu kan jag inte förstå hur långsamt vi gick då? Jag kommer ta motsvarande distans på tre dagar jämfört med sex som jag gick på då!

Bekant sällskap.

Här vid stugan blev det en fin fixad tältplats vid ån och så middag i stugan. Det sista smöret jag hade kastade jag i maten, säkert 100 gram var det, så gott blev det utan tvekan. Pratade en stund med stugvärdarna Margareta och Björn som varit här i 27 år som värdar! Träffade dem för fem år sen också när jag var här och gick Ammarnäs - Hemavan. Vissa traditioner lever verkligen länge!

Norra Sytertoppen bakom tältet.

Dag 40 Syterstugan - Skidbäcksstugan 27 km

3e augusti

Södra delen av Tärnasjön.

Den här dagen lyxades till med äggröra till frukost! Och när jag säger äggröra menar jag sån där som är gjord på pulver som man får på dåliga frukostbufféer. Typ så smakade den här också tyvärr :/ Uffe och Ankan hade redan försvunnit iväg så jag började stövla fram på egen hand. Att gå på Kungsleden är som värsta autobahn, allt är så upptrampat och tillrättalagt, man behöver aldrig sätta foten i något blött och det finns små bänkar att vila på överallt. Inget fel med det egentligen, men en underhållet är på ovant hög nivå.

Broarna nere vid Tärnasjön är ombyggda och omplacerade sen förra året och precis där när jag tänkte hitta en plats att vila, satt redan Ulf och Annika. De hade redan valt ut en plats åt mig och väntade väl mest på att jag skulle dyka upp! Därifrån hängde jag på dom tills vi skulle skiljas åt för sista gången i Tärnasjöstugorna. Dit bort gick vi mest över skog och myr bredvid Tärnasjön, en lagom rolig distans. Många fina stränder finns det iallafall att gå ner till!

De nya broarna!

Framme vid stugorna var det dags för lunch som åts med ryggen mot stugväggen. STF bytte precis idag period för stugvärdarna så det var både nya och gamla där att prata med. Även en inofficiell gröna bandare pratade jag med, som kommit just från det hållet jag ska åt. Det är ju inte så många som väljer den rutten jag tar nu, så det var guld värt att få tips om hur det såg ut längre fram! Pausen där blev därför nästan två timmar, och det var inte lätt att slita sig från att säga några sista ord med Ulf och Annika. När jag då till slut kom iväg, lämnade jag Kungsleden, något som märktes fort. Stigen smalnade av och det låg faktiskt jobbigt många träd fallna över leden, MEN spänger fanns det ändå över även de minsta myrarna!

Härifrån blir det EJ/NOT Kungsleden.

Jag tröttnade rätt fort på terrängen och att inte ha någon utsikt, så jag började längta till Skidbäcksstugan som var målet för dagen. Sista biten dit kom jag in på en väldigt välkörd fyrhjulingsväg och så stod den där framför mig. Nybyggd sen 2022 tror jag och superfräsch och fin! Tomt var det förstås så jag hade alla möjligheter att göra mig bekväm. Först blev det ett dopp i den kalla forsen, sen lagades middag på den vedeldade kaminen. Regnskurarna drog sen förbi genom dalen och jag var riktigt nöjd över att ha ett stabilt tak över huvudet när jag somnade tungt.

Skidbäcksstugan.

Dundermiddag!