Dag 11-12

Dag 11: Vindarnas tempel - Rensjösätern 14 km

5e juli

Jaktvillan Rensjösätern.

En lång sovmorgon inledde dagen och jag var inte uppe förrän klockan 10! Dagens distans var bara till Åhlénstugan några ynka kilometer bort så varför stressa? I Järpen hade köpt på mig kardemumma och testade fixa overnight oats istället för gröten. Jag har märkt att jag är så sjukt lat på morgonen att hålla på med gasen och så tar emot för mycket. Resultatet var okej lyckat, lika gott som gröten i alla fall. Fast det hade ju varit godare att följa receptet med sojamjölk och kvarg i också, och lite färska bär på förstås.

Fina fjällhedar!

Efter att utan stress har packat allt blev det även lite skovård med nytt vax på lädret. Etappen upp till Rötviken är känd för sina myrar och ingen led med spänger finns att följa. Så nu är det upp till bevis var kängorna klarar. Enligt kartan ska det gå en led upp till Åhlénstugan, men det var tydligen istället ”rekommenderad färdväg”, för någon stig syntes inte att följa. Jag nådde i varje fall stugan rätt fort och gick in för lunch. Där inne satt redan Mats som är en av de första som går Gröna Bandet i etapper, och hans bror Peter som fått hänga med en sväng. De skulle fortsätta till Rensjösätern och kanske lite till efter lunch, och då kändes min dagsetapp rätt fånig jämförelse. Så jag hängde efter dem istället, vilket innebar att jag skulle hamna en dag tidigt i schemat. Inte för att det skulle vara något problem direkt!

Lunchstök i Åhlénstugan.

Från Åhlénstugan började den oledade sträckan på riktigt och myrar och böljande kullar avlöste varandra och särskilt torrt var det inte. Men jag klafsade orädd fram i kängorna som gjort ett suveränt jobb i att hålla tätt.

Maffigt fynd!

Alla får en sig en bild.

Mats är mer hardcore lättviktsvandrare så det blev mycket snack om utrustning, mat, kalorivärden och vikt. Många lärdomar att ta och jag lyckades nog ändå inspirera lite med min egentorkade mat. Fastän jag blev sugen på nya lättare grejer, är det svårt att byta så mycket när man väl kommit igång och är ute, så den utrustning jag har nu är nog den som får hänga med hela vägen till Treriksröset.

Oledat är inte alltid så svårt.

Vandringen var väldigt fin över de orörda fjällen och vädret var lagom varmt och väldigt växlande med sol och regn. Fast jag går jämt i regnbyxor nu så det blir sällan något problem. När eftermiddagen började ta slut skymtade vi denna märkliga jaktvilla Rensjösätern, som skrikande rosa ligger mitt ute bland myrarna utan någon vägförbindelse. Ett otroligt hantverk med sån detaljrikedom man sällan ser här ute.Där tog vi en rundvandring innan vi slog upp lägret i nära anslutning.

Middag på golfbanan.

Middagen åts med utsikt över Nord-Rensjön och blåsten höll knotten borta, en stund. När vi precis ätit upp mojnade vinden som den alltid verkar göra sådär runt åtta/nio och det kom så mycket knott så det är svårt att beskriva det. Hade jag inte haft regnkläder och mygghuva på hade jag nog inte levt än. En oorganiserad reträtt gick tillbaka till tälten som vi sen inte lämnade för nåt. Nån overnight oats blev det inte och tänderna borstades i sovsäcken. Varför ska knotten alltid förstöra varje kväll?

Kvällens tältläger.

Dag 12: Rensjösätern - Medstugurun 20 km

6e juli

Väldigt växlande väder!

En grå morgon var det och jag hann precis riva tältet och packa innan första regnskuren kom. Mats och Peter va inte lika snabba och fick stoppa ner blöta tält i påsen. Distansen för dagen skulle vara rätt lång så det var bara att ge sig av upp på nästa fjäll och fortsätta klafsa i oledad myr. Uppför är tungt men vi fick fort höjd och följde lite löst en vinterled som spikrakt går mot Medstugan. För att slippa alla höjdskillnader höll vi oss på ungefär samma nivå längs fjället, vilket gjorde vägen längre men mycket mindre slitsam.

Kurstagning norrut.

Solen va ofta framme och vi tog mysiga pauser med en fin utsikt långt omkring oss. Det är lite mer planering att gå oledat så man får ofta stanna och kolla kartan och se hur marken ser ut på ett annat sätt än när man följer färdiga stigar och spänger. Men det är kul! Ofta har ingen annan än renarna gått just där man själv går och friheten är mycket större. Lunchen togs på ett fint krön i solen och vissa i sällskapet tog sig till och med en liten tupplur. Andra höll sig vakna och njöt av de yttre vyerna. Fötter fick luftas och strumpor torkas och det va en riktigt härlig stund. Sen följde vi kalfjällets höjder tills vinterleden ledde oss ner genom skogen mot Medstugan.

Skor, strumpor och fötter får luftas!

Mats har intresse och rätt bra koll på vilda blommor så vi gick hela dagen och pekade och undrade vad allt vi såg kunde vara för något, och sen när vi fick täckning fick vi svaret via en app på hans telefon. Det gjorde kanske att vi gick ännu långsammare men nu kan vi identifiera de flesta vanliga blommorna man ser här uppe, som kärrspira, rosling, björnbrodd och svarthö osv.

Sommaräng i Medstugan.

Klockan började bli sent och vi va framme i Medstugan runt 19, med typ 8 km kvar till dagens planerade mål. Men nere i dalen var det ingen idé att stanna och jag tror vi vet varför vid det här laget. Så efter att ha kollat in det gulliga vandrarhemmet och jaktstugan som Kungen tydligen besöker då och då följde vi skogsvägen mot Norra Jaktstugan en bit och vek sen av mot höjden i hopp om bättre tältplats. Tröttsamt vad det uppför och mycket energi hade vi inte kvar men till sist hittade vi vad som kan ses som en riktigt perfekt plats. De tre tälten fick vi fram och så ville solen gärna vara med till middagen. Det blev en superfin lördagskväll och vi gottade oss med både med godis, ost och whiskey. Men sen mojnade vinden igen och mycket riktigt kom knotten som på beställning. Så då skingrades sällskapet och myggnätet åkte på tills vi kröp i sängs i var sitt tält. Det blev en lång dag men energin vad aldrig särskilt låg som tur är. Jag börjar får bättre och bättre förhoppningar om hur norra Jämtland kommer att bli, så länge vädret är med en!

Gott sällskap är en god krydda!

Perfekt kväll på Medstugurun!